Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
Ingrid hade utanför hemmets dörr ingen män-
niska, som omfattade henne med ömhet eller ens
välvilja. Hennes få släktingar hade knogat sig upp
på samhällsstegen och sågo med stor förhäfvelse
ned på den några pinnar lägre stående anförvanten ;
de flesta kvinnor, hon kom i beröring med, läto
henne tydligt förstå, att de ratade hennes umgänge,
och särskildt de lagvigda hustrurna visade sig
f jära. Hur pöste man icke i sin breda trygghet !
Hur omätligt öfverlägsen man var i känsla af sin
moral — bevisad af en vigselattest ! Man gjorde
sig till godo alla möjliga tillfällen att få föröd-
mjuka den skygga kvinnan, som alltid vek undan,
gick så tyst, talade så ringa men med smekande
ljufhet i sin röst. Man såg hennes sparsamhet och
flit, hennes älskliga vård om sin gosse och dennes
kärlek till henne, och likväl frånsade man henne
alla dygder. En sak tillerkände man henne dock,
skamkänsla. Ända ned på halsen rodnade hon, och
öronen blefvo nästan violetta, då man på torg och i
bodar visade, hvad man tänkte om henne. Icke i
ord just — hon gaf ju aldrig tillfälle — men man
underkastade sig besväret att vända varorna med
vänster hand, man räknade slantarna på disken,
glättade sitt hår, ordnade sin schal med samma
hand, så att de blanka »äktenskapsbevisen » icke
skulle undgå den ovigda modern, och innan man
behagade kalla henne vid frutiteln, började man
gärna på fröken, rättande sig med ett litet leende...
Denna behandling grämde djupt denna enkla,
godsinnade Ingrid och gjorde henne mer sluten
och skygg, än hon af naturen var. Därtill bidrog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
