- Project Runeberg -  Vid svältgränsen och andra berättelser : skildringar ur Stockholmslifvet /
107

(1908) [MARC] Author: Maria Sandel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

io7
icke lyckats finna, och här hade han en femton
månaders pojke, som borde matas, badas och söf-
vas, och som skrek i himmelens sky, bara far hans
såg åt honom. Det senare hade aldrig händt förut,
hvadan Anton Dalskog tog sig en styf funderare.
Slutligen ljusnade det för honom. »Åh», tänkte
han, »pojken väntar mat af mig, det är en klok
baddare.» Mjölk fanns i huset, och så satte han
den att värmas på primusköket. Men medan han
letade fram sked, bröd och skål, en sak i taget, och
mellan hvarje språng till skänken måste låta en
sprattelgubbe dansa för den skrikande Gunnar och
slutligen i sin förtviflan tog till att samtidigt
sprattla, hojta och hvissla själf — medan allt detta
försiggick, passade hvarenda mjölkdroppe på att
fräsa bort. Då det var alldeles för sent att få
någon annan och till råga på olyckan pojken hade
ondt för tänder, så insåg Anton, att det ej fanns
annan råd än att själf hjälpa sin son tugga det ät-
bara, som fanns, nämligen korf och smörgås. Det
gjorde han också redligt men knappast fort nog för
Gunnars snåla mun, som med fart lät bussarna, var-
ligt instoppade af fars tafatta fingrar, försvinna.
Och följden af bådas förenade ifver med maten
blef, att Gunnar aldrig gaf ett knyst ifrån sig under
den rengöring som följde, och en himmelens nåd
var det för fattig far, som bara hade två dumma
karlhänder men tyckte sig ha att göra med ett
augiasstall. Hur han nu tvålade, gned och sköljde,
så sken pojken till slut som en röd sol. Men då var
husets herre alldeles uttröttad. Efter att ha pysslat
om Sven, som hela tiden varit en intressant åskådare

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:55:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svaltgrans/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free