Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
109
få skåda, hvad Anton Dalskog kunde åstadkomma
med en pojke, som växte upp under hans vingars
skugga. En karlakarl skulle det bli!
Och sedan han gjort några goda föresatser för
sig själf, så bar det åter i väg till »drömmens rike».
Men denna gång hade han glädjevimplar på far-
kosten.
Lik en planta, som älskas fram till fullkomning
af sin vårdare, växte lille Gunnar upp i sin fars
hägn, och denne — förut en lifvad dryckesbroder,
glad åt utelif — afstod nu helt från gamla vanor
och visste icke, hur fort han skulle komma hem från
arbetet till sin pojkunge. Hände det då, att den
lille icke fanns vid dörrtröskeln, ty där höll han
sig helst i afvaktan på sin pappa, så hoppade An-
tons hjärta alldeles ur gängorna och kom inte i lag,
förrän han öfvertygat sig om att pojken var kry.
Men på lediga stunder lekte de båda lekar, som
kommo möblerna att darra och folket i våningen
inunder att våga lif och Jem på rankiga ställningar
för att bulta i taket. Och när de voro skilda åt,
far och son, så längtade de så efter hvarandra, och
deras hjärtan växte allt fastare samman med hvar-
je dag.
Gunnar fortfor att vara en vacker gosse, och
hans garderob var lika prydlig och välförsedd,
som hans fars var skröplig. Ah, hur Anton njöt
att gå i butiker med den lille och välja och profva !
Men så hade han också nöjet att se en liten prins
med förväntansfulla ögon stå och hälsa vid fa-
brikens gallergrind vid tiden för middagsrasten, en
prins, som dock icke förstod sig på etikett, utan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
