Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
113
den gustavianska sängen tindrar en liten måne, som
är i regelbunden rörelse och som måtte ha något
hemlighetsfullt inflytande på den ena af nämnda
sängs innehafvare. Ty fram dyker plötsligt ett ljus-
hårigt pojkhufvud och rannsakar med pigga blå
ögon först den stora regulatorn och sedan den
skäggiga sofkamraten, hvars kala hjässa skiner likt
ett blecklock i den grå dagern. Anton Dalskog sof-
ver den uttröttade kroppsarbetarens tunga sömn,
han andas i långa tag, så hans något tunna kinder
än ligga fastsmetade mot käkarna än stå som spän-
da trummor.
I Gunnars ögon börjar skalken titta fram, och
groparna i hans kinder djupna alltmera, han pres-
sar händerna mot munnen, men skrattet sprudlar
ändå fram. Men han bemästrar sig snart, klämmer
så nypan om pappa Antons näsa och utbrister:
»Opp med dej, farsan lilla, för nu piper det
snart !»
Den blanka hjässan höjer sig långsamt ett par
tum från kudden, ögonen få smala springor, som
dock genast täppas till, och så intar hjässan sin
gamla plats. Men slutligen afgår Gunnars nypa
med seger; far får sin muskulösa gestalt i sittande
ställning, kliar sig, gäspar, får reda på snusdosan
i byxfickan och friskar upp sig med en pris, hvar-
efter han häfver sina långa ben ur sängen och gör
eld på primusköket under kaffepannan.
Men när han sedan skall i sina arbetskläder, så
börjar en tanke arbeta sig fram i hans sömntyngda
hjärna, och plötsligt utropar han:
»Men Gunnar du, det är ju söndag i dag !»
M a r i a S
a t i d e I I . 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
