Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
Må tro, det blef glädje i den gustavianska, till
hvilken far återvände. Först bombarderar man
hvarandra med lustigheter, men sen gör den be-
hagliga sängvärmen sitt, och man domnar till. Men
så fräser kaffepannan, att hon fått nog af hetta,
och upp måste Anton för att rädda, hvad som räd-
das kan, hvarefter han och Gunnar ta på sig det
nödvändigaste och sätta sig att doppa femöres-
kakor med smör i det varma kaffet. Och man
talar om för hvarandra, hur godt det smakar, och
har vådligt roligt åt bror Sven, af hvilken det fort-
farande blott synes några hårtestar.
Sedan somnar man på allvar och vaknar inte
förrän klockan nio, och då är det första, man ser
af store bror, hur han vid spegeln undersöker, om
hans läppfjun vuxit fram under natten, och hur
pionröd han blir, när han finner sig upptäckt.
Alla tre gripa sig an med städningen, och inom
kort är rummet fint, kaminen röd, Gunnar tvagen
och spritt naken under väntan på en skjorta, som
pappa Anton tråcklar på vid fönstret. Men när
lille bror fått den öfver hufvudet och på köpet en
försäkran om att lagningen bara är provisorisk, så
råkar han illa ut och får ett par duktiga smällar bak.
Han vill nämligen icke ta på sig en ylletröja, som
han finner flickaktig, men som far, rädd om sin
gosses hälsa, tvingar på honom. Och man borstar
kläder, man fejar sig och tål icke ett dammkorn på
sin lekamen, allt till heder för den kära hvilodagen ;
men under tiden är man allt en smula surmulen
för afbasningen. Dock är man lika olycklig på
båda hållen, och det är omöjligt att säga, hvem som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
