Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
der så, att Jansson midt ibland sina ljufvaste vi-
sioner får en praktisk idé, och den omsätter han
genast i följande förslag:
»Du borde kanske skaffa dig ett jobb, du med,
så kunde vi skramla till möbler och så’nt där.»
Det lofvar hon dyrt och heligt att göra, men
framkastar i förbigående:
»Ah, hushållssaker! Jag är inte utan, må du
tro. Jag har ett par riktigt vackra blomvaser och
virkade mellanspetsar med mycket stiligt mönster.
Så fick jag en gentil handdukshängare på min
namnsdag, men den är på stampen, så nog få vi
fint alltid. Så kan jag göra pappersblommor till
lampskärm också.»
Bådas ögon lysa af förhoppning, och de ha en
kort stund af lycka, lifvets vilsna barn, tätt slutna
mot hvarandra, glömska af nöd, förnedring och
lagens obarmhärtighet. Men skuggorna djupna
alltmera, blåsten växer i styrka, kastar sig girigt
öfver de hemlösa’, sliter i deras paltor och kommer
dem att huttra af köld. Och det, som störtar dem
rakt in i den bistra verkligheten, är åsynen af blän-
kande pickelhufvor, raskt närmande sig från tullen.
Mannen reser sig först.
»Du måtte ha inte så litet kött på skankorna,
du», säger han artigt, hjälpande henne vid upp-
stigningen. »Du är tung att hifva, fast du ser så
liten ut.»
»Jo, du må tro, att det finns. Men hvart tän-
ker du ta’ vägen nu ?»
»Till Liljans. Jag bor på ’Grand’ där. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
