Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
unga kvinnan af sitt arbete, att hon icke hörde, hur
det knackade på rummets dörr, ej heller märkte,
att någon, som troligen var trött att vänta, steg
in och slöt den efter sig. Hon ryckte därför häf-
tigt till, då en röst helt nära henne hälsade:
»God afton, Emma lilla! Bief du rädd? Jag
har stått här en god stund och sett på dig.»
Hastigt återvinnande sitt lugn, tryckte sömmer-
skan välvilligt den hand, som räcktes henne, och
svarade leende:
»Ja, du kan skrämma folk, du Ida! Men var
nu välkommen och sift ned ! Det är vådligt länge,
sedan vi träffades. Och så snällt af dig att titta
till mig; jag har aldrig tid att hälsa på någon, jag.»
Under det hon talade, lade hon de färdigsydda
plaggen åt sidan och drog ned sin vän på den le-
diga stolen, ville äfven befria henne från den grå-
rutiga schalen, som var våtblank af smältande flin-
gor, men afstod, då Ida Rodin med en nervös rö-
relse höll den samman.
»Sy du!» sade den sistnämnda med trött stäm-
ma. »Låt inte mig hindra ! Har du bra med ar-
bete ?»
»Ja vars, men det är så uselt betalt. Jag får
stå i, m å du tro, och det räcker ändå inte alltid till
det nödvändigaste.»
»Har du ingen inneboende?»
»Jo, Selma Berg bor hos mig.»
»Hvad ! Hon ! Hon är ju halfblind, stackars
flicka, henne får du väl ingen hyra af? Det är ju
ett under, att hon kan hålla sig uppe, som hon gör. »
»Ah, vi komma mycket bra öfverens», svarade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
