Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
137
Emma undvikande och ville sätta maskinhjulet i
gång men hejdades ett ögonblick af att Idas hand,
vanställd af arbete och kartnaglar, berörde hennes
smala fingrar med en förstående liten smekning.
Det bief en minuts tystnad, hvarunder den besö-
kandes blickar irrade omkring i rummet, till dess
de slutligen stannade vid det lilla barnporträttet
under den friska grönskan. Hon tog det till sig,
log vid åsynen af den rara flickungen och sade
mjukt:
»Hon är allt bra söt, din lilla Aina.»
Ett strålande leende lät se en tillstymmelse till
grop i hennes magra kind.
»Ja, är hon inte? Titta så’na knubbiga ben
hon har, du ! Och gropen vid armbågen, se’n! Och
lika rar är hon än, fast hon är fyra år snart, må
du tro. Men kan du tänka dig, att folk påstår, att
hon vindar på vänster öga. Det kan jag då inte
märka.»
»Nej, det tror jag nog», svarade Ida Rodin hjärt-
ligt. »Du är mor, du. Jag kan heller inte märka,
att min lille ofärdige gosse är ful och vanskaplig,
fast alla människor tycka det. Det är allt bäst, att
du går till lasarettet med henne, så får du klart be-
sked. »
Den oro, som dessa ord framkallade på Emma
Vidéns rörliga drag, rörde emellertid Ida djupt, ty
hon begrep, att vännens fantasi redan sysslade med
bindlar och instrument. För att leda hennes tan-
kar på annat spår sade hon därför hastigt :
»Tar du någon slant åt lillan af hennes far nu
för tiden?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
