Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
»Nej, naturligtvis inte och har ju heller aldrig
fått, som du vet. Jag vet inte ens, hvar han finns.»
»Ja, tänk, hvad du fått lida för henne! Minns
du, hur förtviflad du var, då du gick med henne ?
Och nu vill d u väl inte mista henne för aldrig det ?»
»O, så du talar ! Nej, inte för allt i världen.
Men ibland känns det så tungt att inte få ha henne
själf. När hon satt i mitt knä förra söndagen —
vi voro alldeles ensamma, ty gumman, som hon är
hos, var ute i ett ärende — såg hon mig plötsligt
så förebrående in i ögonen och frågade: ’Hvarför får
inte jag vara hos min riktiga mamma, som alla
andra barn få ?’ Jag kunde inte svara ett ord, vet
du, det sved så rysligt i bröstet. Stackars unge!
Hon förstår ju heller ingenting om pengar ännu.»
Maskinen hade surrat hela tiden under de båda
kvinnornas samtal, men nu lade Emma sömmen
åsido och böjde sig med en vädjande blick mot
den ett par år äldre väninnan. I detsamma jagade
blåsten en smattrande snöskur mot fönsterrutorna,
hvisslade i den skröpliga kakelugnen och rusade
in genom dörröppningen, så att lamplågan fläm-
tade. Emma glömde med ens sina egna bekymmer.
»Ack, Ida», sade hon enträget, »tag af dig
skinnmössan och schalen ! du blir fördärfvad af
kylan, när du kommer ut, om du sitter inno i ytter-
kläderna Jag skall sätta på kaffepannan, så att vi
få litet varmt i oss.»
Hittills hade Ida Rodins ansikte och gestalt
varit i skuggan, men nu, när Emma flyttade lam-
pan, fick hon skenet skarpt och klart öfver sig.
Ett ögonlick vacklade lampan i linnesömmerskans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
