Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hi
Idas röst hade fortfarande varit lugn och jämn,
och linnesömmerskan hade, på ett undantag när, ej
förrådt minsta skälfning i sin stämma, fastän hon
kände sitt hjärta svida af medlidande och ångest
öfver att icke förmå hjälpa. Huru god denna kvin-
na var, visste ingen bättre än hon. Emma Vidén,
som sett sitt eget lilla barn växa, få runda lemmar
och rosiga kinder vid Idas modersbröst, gifmildt
delat och utan bön, som själf mättats och värmts
vid den fattiga familjens härd under tiden, då
hon varit värnlös, utstött, förkastad, då hon jämt
hörde Norrströms vågor brusa och locka: kom,
kom...! Ack, hvilken älsklig »mor lilla» var icke
denna, arbetarehustru ! Hur uppoffrande, hur so-
ligt glad bland sina små hade hon icke alltid va-
rit ! Hur ärligt delade hon icke, hängifven och
stark i sin trofasthet, mannens tunga kamp och
bekymmer! Hvad skulle hon väl säga henne, som
satt där så insvept i sin schal ? Hon fann inga ord.
Tystnaden blef pinsam och lång.
Men plötsligt blef det lif bakom panelen i ka-
kelugnsvrån och en råttas gälla nödrop skar genom
luften. Slik olåt var troligen icke obekant för rum-
mets ägarinna, ty hon lugnade sig strax efter en
förskräckt dragning på sina kjolar, men på Ida
tycktes den verka som impuls att tala. Sakta och
som om intet afbrott varit i samtalet, sade hon:
»Men det är ändå inte det värsta. »
»Hvad menar du?»
»Det här», ropade Ida Rodin och kastade med
en lidelsefull rörelse upp schalen.
Skräckslagen stirrade Emma på vännens ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
