Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
om mig. Om jag bara tordes tala med en män-
niska! Gud, hvad jag har ondt med mina tankar !»
Emma, som icke förstod, hvartåt hennes vän
syftade, kunde ej finna något att svara. En snabb
blick visade henne Ida böjd och orörlig som förut,
sedan tog matlagningen hennes uppmärksamhet i
beslag. Men med ens kände hon sig betraktad,
gjorde en vändning och mötte Idas vidöppna, tår-
lösa ögon och hörde hennes röst, nu frigjord, ropa
fram långa nätters gråt och dagars stumma för-
tviflan.
»Ä’ det ett brott, Emma? Blir jag en mörder-
ska, o m . . . ? »
Knifven föll med en skarp skräll ur Emma Vi-
déns hand ned på kakelugnsstenarna. Hon kunde
icke uthärda Idas blick utan sökte ett annat mål
i rummet för sina ögon. Och det hände, att dessa
gingo den vanda vägen till barnporträttet i den
röda sammetsramen och stannade där. Men dess-
förinnan hade hon blifvit medveten om att hon
själf bland sina planer på hjälp åt den talrika, nöd-
lidande familjen äfven haft detta, detta, som Idas
ord åsyftade.
Hon hade dock icke förr fått ögonen på sin
lilla flickas bild, än en hallucination tog henne
fatt — trött, svulten, skakad af intryck som hon
var — och kom den sviktande modersinstinkten
till hjälp. Idas ofödda barn och hennes egen äl-
skade tös sammansmälte, blefvo till ett. Och nu
steg ett lidelsefullt försvar för denna lockiga hjässa,
dessa runda lemmar, hela detta af lifslust sprudlan-
de lif, som log henne till mötes från ramen, upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
