Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
143
men och hufvudet borradt i den, trodde sin vän in-
somnad af utmattning efter den häftiga sinnes-
rörelsen. Hon strök därför med stor varsamhet
skalen af knifven mot skålens kant och sökte skyn-
da sig med sysslan. Men den lilla högen af po-
tatisskärfvor växte helt långsamt, ty dels voro hen-
nes ögon förblindade af tårar, som hon icke kunde
borttorka med sina af arbetet klibbiga händer, dels
letade hennes praktiska sinne träget efter utvägar
att bistå den utarmade Rodinska familjen. Men
det dröjde, innan hon kunde skönja någon. Slut-
ligen tyckte hon sig dock kunna se en ljusglimt
efter att i tankarna farit vilse till rikemäns portar,
leviternas gäll och fattigvårdens offentliga förevis-
ningar. När hon därför hörde sitt namn nämnas,
aktade hon icke på det sällsamt pressade uttryck,
Idas röst hade antagit, utan ifrig att meddela sin
plan, svarade hon:
»Jag trodde, du sof, jag. Men vet du hvad ?
Jag har tänkt ut, att vi ska sala ihop en hel mängd
slantar åt er, alla mina kamrater och din gubbes
också. Alla ä’ ju vådligt fattiga, förstås, men ser
du, sådana bruka vara mest gifmilda, för de be-
gripa, hvad man behöfver, så bra. Du skall få se,
att det klarnar för er. Det blir nog bättre med ar-
bete också litet längre fram.»
Ingen verkan förspordes dock af dessa tröstan-
de ord; allt var tyst och orörligt borta i halfdunk-
let. Men när en stund förgått, hörde Emma åter
den som under ett stort tryck arbetande rösten:
»O, så ondt jag har det! Jag törs inte säga,
hvad jag ville göra åt Rodin, han som är så rädd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
