Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
153
plötsligt, hur upprörd hon var i sitt innersta. Hon
fångade upp skurtrasan ur vattnet och vred den
med korta, kraftiga grepp, tills den slutligen lik-
nade en torr trädgren. Och hennes motpart, som
ämnade göra slut på samtalet genom att försvinna
i de inre rummen, blef så öfverraskad af glansen i
sin hjälpfrus ögon och den lustiga hållningen för
öfrigt, att hon stod orörlig och hörde henne till
slut.
»Jo, jag kan räkna. Men aldrig trodde jag nå-
gon vara så enfaldig som frun. För det första:
frun glömmer visst, att vi ä’ åtta, som skola lefva
på min mans fattiga slantar, jag kan aldrig tro
annat. Och sedan ... ’Tio timmar, sex dagar, fem-
tiotvå veckor.’ Frun måtte tro, att båtarna stå i
kö vid hamnen sommar och vinter och vänta på
arbetarna, men jag kan tala om, att det är all-
deles tvärtom. Och hvad fruns son angår, så
tycker jag, att han lider stor orätt, och hade min
man något att säga därvidlag, skulle allt hans af-
löning stiga i höjden, det vill jag lofva. Men han
har i alla fall något, som min man inte har: fram-
tidsutsikter. Han får det allt bättre med åren, men
min man har bara fattighuset att vänta, så vida
han inte slår sig alldeles fördärfvad under arbetet
och kommer i grafven i otid» — en snyftning steg
upp i mors bröst, men hon kväfde den genast och
fortfor: »Så var det superiet. Och visst förstör
det många. Men hvarför flyttar man krogarna all-
deles inpå dem ? Det ser ju ut, som ville man
nästan tvinga dem att supa. Och för resten...
skulle frun gå och knoga på kolsäckar dagen i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
