Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den har pågått många månader, men jag tror, att
de klara den med heder och det snart.»
»Hvilka de?»
»Arbetarna, förstås.» Mor Berg lät helt för-
vånad öfver frågan. Men så lade hon sig på knä
och skulle just gifva golfvet en första sköljning, då
fru Frimans röst med ens hejdade henne:
»Det vill jag i det längsta inte tro. De ha
minsann så hög betalning, att det är fräckt af dem
att begära mera. Men lata, supiga och slösaktiga,
det är just, hvad de äro. Det är hela saken.»
»Min man är hvarken det ena eller det andra»,
svarade mor, och hennes kinder blossade. »Men
fru Friman förstår inte alls, hur vi ha det ställdt
för oss.»
»Hvad nu? Är hon otidig? Jag kan tala om
för henne, att hennes man, som inte gör annat än
bär kol, har mycket mera betalt för sitt arbete än
min son, som är läkare på ett sjukhus. Och ändå
ha vi kostat på honom tjugotusen i och för studier.
Kan hon räkna? Tio timmars dagsverke efter fyra-
tiofem öres timlön gör fyra och femtio om dagen,
alltså blir veckolönen tjugosju kronor, och femtio-
två gånger den summan gör ett tusen fyra hundra-
fyra kronor. Jag skulle tro, det är en årsinkomst,
som duger för en kolbärare. Men det tycker inte
han utan anser sig förtrampad, utsugen och allt det
där... kantänka. Och han vill ha mer. Det är
helt enkelt oförsynt.»
Mor hade under talets lopp oafvändt haft
blicken fästad på talarinnan, och hennes händer hvi-
lade lugnt på baljans kant. Men nu märktes det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
