Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Svensk-Amerikanernas val av boningsplatser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
59
kättradc och pikade i pressen. Men det har sedan visat sig, att dc
ägde framtidsblick, ocli att det icke endast var i deras inbillning
som Nebraska cn gång skulle komma att förete en bild av rikedom
och blomstring. Många av de första nybyggarna hade säkert dragit
dädan, om de blott kunnat. Men fattigdom tvang dem alt stanna.
Om de första nybyggarna söder om Plattefloden kring Axtcll skriver
pastor C. A. Lönnqvist: -Tålamod och arbete hjälpte dem fram.
Man fick icke bo i slott, man fick äta enkel kost, man fick slita
John Björklunds farm vid Kearney, Nebraska.
gruvligt ont vintertiden för att få bränsle. Kol kunde ju fås i
Kearney, men icke utan pengar, och sådana fanns det icke på
prärien. Majsstjälkar fanns det åtminstone vintern 1876—77 knappast
mer, än vad som med yxa kunde huggas upp ur jorden. Man fick
lära sig bida tiden och vara nöjd med sin lott ändå. Man var icke
vand vid goda dagar, och hur man bar sig åt, se’n man blott fått
sig ett mulåsnepar eller ett par oxar eller i bästa fall ett par hästar,
en vagn, en plog, en harv — torv till husbehov fauns det gott om —
så måtte man i alla fall fått det att gå ihop. Frågar man nu de
gamla, som finnas kvar från de dagarna, hur de hade det, skola
de försäkra, att de aldrig haft det båttre. De behövde aldrig svälta.
Frösö de ibland, så var dock blodet varmt, ty man var ung. Dc säga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
