Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Bilder och episoder ur det svensk-amerikanska livet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
:377
När vildmarken kallar . De outvecklade samhällsförhållandena
i elt nvtt land äro mer tilltalande för en frihetsvän än tvånget och
tillgjordheten i mera förfinade samhällen. Allt det ursprungliga och
naturliga försvinner, så snart ell samhälle börjar antaga elt
förfinat skick och utseende och — för att citera ell uttryck av en
gammal guldgrävare snobhhopen med sina stärkta kragar och
manschetter kommer dit för att söka efter lätta anställningar med
god lön . Det är ingen under alls, all gamla guldgrävare vantrivas
i en sådan omgivning ocli längta tillbaka till trakter, där de få ra sig
själva och ej bli utsatta för trakasserier från beskäftiga och vikliga
lagstiftare ocli reformatorer.
Några mil frän mig bør en gammal svensk Alaskafararc vid
namn Maurice Johnson. Når han för några år sedan efler att ha
tillbragt i ll kvarts sekel i Alaska köple sig
ett litet lantställe inom civilisationens gränser,
gjorde ban genast en erfarenhet, som skulle
varil olänkbar i elt nytt land. Hans ställe
läg vid stranden av c.n havsvik. Av en ren
händelse fick ban höra, all staten
Washingtons lagstiftande församling just i de
dagarna antagit etl lag, enligt vilken den
landremsa närmast stränderna, vilken ligger
mellan fasta landet och havsvattnet, när det
är ebb, skulle anses tillhöra staten och av
denna kunna utbjudas till salu. Ingen
underrättelse sändes lill de personer, som ägde
land längs stränderna. Om alltså Johnson
icke, som sagt, av en tillfällighet lätt reda pä
denna nya lagstiftning, sä alt ban omedelbart
kunnat inköpa landremsan, liade någon annan
kunnat köpa den och Johnson varit utestängd från vattnet. Ilan
hade ieke kunnat bygga en landningsplats för båtar vid sitt eget
hein, ej kunnat ro ut på vattnet, utan att anhålla om tillåtelse av
den, som köpt ifrågavarande del av vikens botten. Men detta var
icke aili. När han köpte landremsan, måste ban underteckna en
förbindelse alt icke anhålla 0111 återfåendet av sina pengar, ifall det
framdeles skulle utrönas, alt lagstiftande församlingen icke haft
rätt alt stifta lagen i fråga. I.agen hade naturligtvis tillkommit
för att gynna något enskilt intresse sågverksägare, ostronfiskare,
eller vad det kunde vara och legislaturcn var icke säker på, att
den liade någon befogenhet att bestämma över sådant land, som
dittills antagits tillhöra dem. som ägde landet längs stränderna.
Johnson reste kort därefter åter för någon tid till Alaska, efter att
i en tidningsartikel ha omtalat sin erfarenhet av ett förment
civiliserat samhälles beleende mol sina invånare. Det är , skrev
ban, utan saknad jag far till det outvecklade, oförfinade Alaska,
Maurice Johnson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
