Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Bilder och episoder ur det svensk-amerikanska livet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
:130
som gjort en dum fråga, ett svar av följande lydelse: Longfcllow
har översall Runebergs psalmer från engelska lill svenska.’
Då skrev jag under antaget namn några ord lill tidningen
oeh frågade, om de högt lärda herrarna Wicklund och Ninian
genom forskningar voro de enda, som kommit till den överlygclsi-n.
att Runeberg skrivit psalmer pä engelska, och alt dessa sedan av
Longfellow översatts lill svenska. När man var sysselsatt med
forskning, skrev jag, kunde man ju lika gärna forekal efter etl
arv pà NO.000 kronor, som gatt en Dcnverläkarcs näsa förbi,
samt en sönderkörd vagn. Dä nästa nummer av tidningen anlände,
tittade jag i brevlådsavdelningen. Där var ett svar till mig. Det
var kort. men innehållsrikt och bestod av följande tämligen kraftiga
ord: ’Vet hut, fähund!’»
En regnig dag på våren 1881 inlräddc nyktcrhelsuposteln C.
N. Albcnson på Svenska Amerikanarens redaktionsbyrå . berättar
red. O. A. 1.inder i ett bidrag till Alfred Söderströms förut
omnämnda bok Blixtar. Det var förslå gången jag såg honom,
och inte gjorde ban just något tilldragande intryck på mig; t .’tan
vidare ceremonier började han en harang om nykterhet och
drycken-skåpens förbannelse och slutade med all vilt skrika ut: ’Ned
med whiskyn!’
Elmblad, som var en av de närvarande, vände sig till Albcnson.
när denne slutat, och yttrade på sitt oefterhärmliga sätt: Det är
jag med om också, broder Albenson, men vi skilja oss beträffande
sättet.’ Och så följde, ell av Elmblads torra skratt. Vi skrattade
alla åt inpasset, och Albenson instämde. Jag visste inte då, att
Altenson och Elmblad voro sedan gammalt goda vänner. Det
förhöll sig verkligen så, att när Albcnson 187fl utgav sin
Nykterhetsbasun, anlitade han framför allt Magnus Elmblad och Herman Boos
som medarbetare. Tänk er Elmblad och Roos som medarbetare i
en nykterhetstidning! Boos skrev prosa och Elmblad vers, och
de dammade på herrar krögare, så det yrde om dem, och de
utmålade dryckenskapslasten i färger, som borde avskrämt vem
som helst från att taga sig den minsta lilla pilleknarkarc. Albenson
var särdeles belälen med bidragen — det behöver väl inte nämnas
alt de voro anonyma — och betalade Boos ocli Elmblad med en
dollar vardera pr nummer. Dessa pengar torde av dem ha
betraktats som ett slags ’tainted money’, och de dröjde aldrig med
alt låta dem övergå i flytande form.
Nils Anderson, Sv. Amerikanarens ägare, synes efter någon
tid ha kommit underfund med, att varje besök av Albcnson pä
redaktionsbyrån följdes av en glädjefest för redaktörerna, varav
givetvis redigeringen av tidningen led i betänklig grad. Han blev
fàrrrbannad pà den djaaavla Albenson, som förrslörr mina rrrre-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
