Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Bilder och episoder ur det svensk-amerikanska livet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
:429
du fall tillåtelse atl företaga dylika utsvävningar med var
gemensamme väns vagn och häst?’
Bekymra dig inte", svarade Ninian. ’Doktor X. liar fall elt
arv pa 80,000 kronor frän Sverige. Pengarna behagade infinna
sig i dag pä morgonkvisten, och av dagens anledning skänkte ban
mig hästen och vagnen. Sill upp, min piil. oeh åk’
Är det sant?’ frågade jag smått tvivlande.
Som amen i kyrkan’, svarade Ninian.
Följaktligen satte jag mig upp, och del bar av i cn bast, som
stäppens fale skulle ha avundals. Men polle var gammal och
orkade inle Jänge, utan föll snart i ell mera moderat trav.
Samtidigt försjönk vännen Ninian aili mer och mer i ell stilla rus.
För säkerhetens skull lade jag min hand runt veka livet på
honom. Det gick bra, ända tills vi kommo lill en
järnvägsövergång. men da hände det sig icke bättre, än atl Ninian körde hjulen
av vagnen. Hjulen ramponerades totalt, och så sutto vi där och
kunde inle annat. Nil var del jag. som fick laga band 0111 både
Ninian. vagnen och hästen. Vagnen drog jag ned i ett dike,
och så log jag Ninian under ena armen, och med den andra
handen ledde jag hästen. Men Ninian var inte nöjd. Han ville
rida. Det var för tråkigt all marschera. Efter mycket besvär
lyckades ban äntra sig upp pa hästryggen, men där satt han
ganska osäkert. Hästen rörde inte en fot. Ninian hojtade och tjöt.
och jag gjorde vad jag kunde för att fa hästen i gång. Omöjligt.
Ninian kom åter ner litet förrän jag anat, visserligen med huvudet
före, men ändock hade ban tid atl mumla något om Bileams åsna.
Sedan jag sett till. alt hästen kommit i sitt bas och Ninian i sitt.
gick jag hein. Följande morgon, då jag stod i begrepp atl gå ut,
kom d:r X. med förgrymmad uppsyn och sökte mig.
’Vem har hell dig köra sönder mina vagnar?’ sade ban. Om
du vill låna häst och vagn. kan du väl åtminstone såga till.’
Jag stod som slagen av åskan. Dina vagnar", sade jag, du
liar ju skänkt Ninian både liåst och vagn till följd av att du
fått ctl arv på 80.000 från Sverige.
Vad är del för salpetersyra du hasplar ur dig! Prata inle
skräp. Vem får arv pä 80.000. tror du? Ocli vilken idiot skänker
lläst och vagn till Ninian? Ho nu genast fram med ersättning
för vad du förstört.’
Jag hade Iilet svårt atl falla mig i början, men. sà liil slul
talade jag om. hur det förhöll sig. Trots förargelsen hade vi båda
svårt att hålla oss f">r skratt, och gemensamt drogo vi upp till
Ninian. Han var inte inne. Senare sades ej ell ord om åkturen.
Men jag hade i alla fall inte glömt nöjet, ocli några år därefter
läste jag i cn tidning, som redigerades av Ninian ocli Gustaf
Wicklund i Minneapolis, i brevlådsavdclningen lill cn prenumerant,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
