Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
of.t väldiga chicago.
res bedrifter nu endast utgöra en bakgrund i dunkla och
©bestämbara färger, mot hvilken de mera bekanta personligheterna bjärt
afteckna sig. Där möter oss gamle pastor Unonius och vid
hans sida den då unga, frejdade sångerskan Jenny Lind, en
patriark, förd vid handen af en svensk Jeanne d’Arc, som leder honom
in i sitt Reims, helgedomen vid Sedgwick street, där ännu
nattvardskalken bär hennes namn. Här komma Jonas Olssons
hungrande och utblottade skaror, bland dem Jan Jansson, en bror till
"profeten", till hvars Bishop Hill de ämnat sig. I stället samlar
dem Unonius till sin nya kyrka.
Och 1850-talet kommer, och med det den härjande koleran,
hvars väg genom den ännu oordnade, men redan folkrika*) staden
är död och fasa. Där se vi då de ädla gestalterna af en Paul
Andersen, den norske prästen, och af en Erland Carlsson, ett namn, som
kanske mer än något annat från denna tid möter oss öfverallt i
Amerika, där det kräfts att hjälpa, samla och leda de spridda
immigrantskarorna. Vi se denne man vid sjuk- och dödslägren i de
pestsmittade hemmen i Chicago, Moline, Galesburg; — tjugu år
senare finna vi honom i kamp mot det rasande elementet, som år
1871 lade den till en storstad redan förvandlade nybyggarbyn i
aska. Vid den af elden förstörda Chicago avenue-bron finna vi då
åter Erland Carlsson, där han står på en tunna (alla hus, allt
husgeråd var förstördt!) och för ordet i den kyrkostämma, som
"församlingen på nordsidan" håller, hvarvid beslutas återuppbyggandet af
svenska Immanuelskyrkan, som är, om också hvarken den äldsta
eller största, dock den kanske betydelsefullaste bland
Svensk-Amerikas kyrkor, en det nya Rikets central-helgedom.
Längs Chicago avenue eller Smålandsgatan eller Stora Bondegatan
arbetas sedan dag och natt på nya hus. De svenska
"boarding"-husen växa upp där, tätt bredvid hvarandra. Invandrar-strömmen
brusar oafbrutet i väldiga vågor därin. De bruna kistorna
därhem-ifrån stå dagligen hoptals på "side walken". Men där är ingen
varaktig stad, de draga ut öfver slätterna i nordväst, väster och
sydväst, då ännu öppna och åtkomliga. Handelsbodarna, där
svenska talas, sträcka sig snart ända upp åt Division street. Större
affärer öppnas. Väg banas för de våra in i den högre finansvärlden
och in i ämbetenas, politikens och journalismens värld. De svenske
känna sig hemma i sin väldiga stad, det är deras, de voro med från
*) Dock endast omkring 30,1X10 invånare.
107
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
