Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Medeltiden - Allmänna synpunkter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utmärkande för en autarki. På grund av nödvändigheten att tillgodose
alla slag av konsumtion genom inhemsk resp, egen verksamhet leder
tvärtom autarkien nödvändigt till att också näringar för vilka
naturförutsättningarna äro dåliga måste upptas; det är endast bytet med
andra samhällen resp. individer som kan befria därifrån. Om bytet
saknas, blir varje produktiv individ eller åtminstone varje hushåll
mångsysslare; såsom redan har sagts, får man visserligen därvid
räkna med en viss arbetsfördelning inom själva hushållen, varigenom
männen hänvisades till jordens brukning och tyngre handaslöjder,
kvinnorna till husdjursskötsel, matlagning och textilslöjd. Det var
denna ofrånkomliga grundval för självhushållande individer och
hushåll som lagstiftningen alltmer vände sig emot, när den började
syssla med de ekonomiska förhållandena; men lagstiftningen blev
i allt väsentligt verkningslös århundraden framåt i tiden, helt enkelt
därför att samhällets hela struktur måste ändras innan man kunde
få någon annan lösning än den som hade kommit till stånd.
Å andra sidan uteslöt detta icke jordbrukets ställning som alldeles
dominerande, dvs. näringslivets starka förankring vid jorden.
Anledningen därtill var att livsmedelsbehovet gör sig gällande nästan
framför alla andra; detta leder till att livsmedelsproduktionens roll är
större, ju kortare skalan för täckning av behov är, dvs. ju färre behov
som människan är i tillfälle att tillgodose. Man kan därför i stort
sett, i ett land som icke har väsentligt byte av livsmedel med andra
länder, i någon mån avläsa behovstäckningens totala omfattning med
ledning av den roll som jordbruket spelar och spelade i landet.
Redan Adam Smith har sagt: ”Lusten till föda är hos varje människa
inskränkt till den mänskliga magens trånga utrymme, men lusten till
bekvämligheter och prydnader i fråga om byggnader, kläder,
utstyrsel och husgeråd synes icke känna någon inskränkning eller viss
gräns.” Detta är så sant som det är sagt och leder tydligen till den
angivna slutsatsen.
Det låg därför nästan i sakens natur, såväl å ena sidan att den
alldeles övervägande delen av svenska folket under Medeltiden måste
ha varit främst jordbrukare som å andra sidan att folket omöjligt
kan ha varit enbart jordbrukande.
I alla hänseenden är det jordbruket och jordbruksbefolkningen
som först och främst påkalla uppmärksamheten. Deras karaktär höll
sig — såsom det redan förut har nämnts i förbigående — till större
delen oförändrad ej blott fram till 1700-talet utan rent av ända in
på 1800-talet, och så till vida är det ej anledning att återkomma
därtill i samband med de närmast följande perioderna, utan vad som
nu säges måste anses i huvudsak ha haft sin giltighet också för dessa;
i stället kommer — som redan sagts — det medeltida tillståndet i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
