Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- 2. Medeltiden
- Allmänna synpunkter
- Förrådshushållning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ganska stor utsträckning att belysas med material för 1500-talet,
därför att detta flödar rikligast och förhållandena äro bäst kända för
denna senare tid. Härvid måste man emellertid noga skilja mellan
jordbruk och jordbesittning; den senare undergick långt snabbare
förändringar i olika riktningar, och på dess område kan man därför
ej bygga på upplysningar från en annan period.
Förrådshushållning
Det mest grundläggande i den prägel som jordbruket gav det svenska
samhället i äldre tider kan betecknas med uttrycket
förrådshushållning. Det har med rätta framhållits som betecknande för den
moderna hushållningen, att den utgör en kontinuerlig process, där
konsumtionen icke till någon större del täckes från lager av färdiga
varor utan löper parallellt med produktionen, vars resultat sålunda
överföres till omedelbar användning. Det var just detta som icke
gällde för den medeltida hushållningen, och denna motsats är vad
som karakteriserar den som en förrådshushållning. Det är
bokstavligen sant att förr i världen ingenting alls under vanliga tider kom
till förtäring i färskt tillstånd, av vare sig animalisk eller vegetabilisk
föda. Det förhöll sig annorlunda vid bröllop, begravningar och andra
glädjefester, och den något makabra uppfattningen av en begravning
som glädjefest får sin förklaring just genom att en sådan händelse
var den vanligaste och viktigaste möjlighet som erbjöd sig för
förtäring av färsk föda och motsvarande dryckjom; också för senare
tider har man något liknande i de orörda bondesamhällena, såsom
belyses exempelvis hos den utmärkte allmogeskildraren August
Bondeson (så i berättelsen När Smör-Lars var död).
Exempelvis den till omkring 5 300 personer uppgående meniga
befolkningen på kronans slott och gårdar utspisades per person under
året 1573 med 99 kg salt och torrt kött och fläsk, av inalles 101.6 kg;
sålunda var så gott som ingenting färskt. Det vimlar också i Gustaf
Vasas brev av uppgifter om fjolårets skattesmör och skattefläsk, och
ibland kunde det hända att födan blev ännu mycket äldre innan den
kom till förtäring. Så påbjöd den sparsamme landsfadern vid ett
tillfälle att tre år gammalt skattesmör skulle användas till de
dalkarlar som arbetade på slottet, ”emedan dem sådant passeligt är”;
och vid ett annat tillfälle påbjöd han försäljning av fyra år gammalt
malt, ”emedan malen flux börjar vanka däruti” — sparsamheten
gick alltså också ut över undersåtarna. Vad som härvid gällde om
kött, fläsk och smör, tillämpades också på exempelvis fisk. Till och
med i fråga om den vegetabiliska födan veta förmodligen alla att
det hörde till varje något så när välskött bondgård långt fram i tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 22:57:09 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svarbliv/0027.html
