- Project Runeberg -  Svenskt arbete och liv : från medeltiden till nutiden /
34

[MARC] Author: Eli F. Heckscher - Tema: Business and Economy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Medeltiden - Jordfördelning - Jordbesittning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

trädesbruk, lades igen till vall, när avkastningen hade gått ner tillräckligt långt. Utanför inägojorden, sålunda den odlade marken och ängen, som det hittills har gällt, låg allmänningen eller utmarkerna. Ängen var förmodligen vanligast föremål för privat äganderätt, skogen däremot sannolikt med mycket få undantag allmänning. Också den erbjöd givetvis svåra problem. Den nyss citerade författaren från år 1755 sade sålunda, i omedelbar fortsättning av det förut återgivna: ”Samfälle i skog och mark är lika, om icke mera skadeligt. Här vill var och en nyttja gamla lagen: ’Ene skjuter, annan tar, have den i handom har’.” Detta innebar i realiteten att man icke kunde hindra de enstaka bydelägarna från att ta för sig mer än som tillkom dem av den gemensamma tillgången, kanske särskilt att innehavare av mindre inägojord icke inskränkte sin användning av allmänningen i proportion till sin odlade jord, trots att det vanligen enligt lag ålåg dem. Därtill förekom också åtminstone längre fram att en del jordlösa slogo sig ner på allmänningen och där höllo några svin, gäss eller höns. Med en senare tids starkare individualism uppfattades allt detta som missbruk; och att tillgångarna också i många fall blevo vanvårdade genom denna kommunism är tämligen givet. Men i fråga om skogen betydde det i stora delar av landet till en början mycket litet, ty därav rådde överflöd, och ängen var som sagt i privat ägo. På balansens andra sida hade man också i fråga om allmänningsjorden den stora fördelen att skogen icke behövde splittras på det sätt som senare blev fallet, vilket i verkligheten i många hänseenden kom att lända skogsbruket till skada.

Jordbesittning

Från jordfördelningen i den mening ordet nu har tagits måste man noga skilja jordbesittningen. Denna hade i verkligheten en något annan prägel än själva uttrycken för moderna ögon kunde låta förmoda. När det exempelvis heter om riksdrotsen Bo Jonsson (Grip), att han var landets störste jordägare och när man ser en karta över hans i nästan alla landskap vidsträckta domäner, så ligger det nämligen nära till hands att uppfatta detta som förekomst av en motsvarande mängd och utsträckning av herrgårdar i hans hand. Men ingenting kan vara mer felaktigt. Herrgårdar förekommo visserligen, liksom också kungsgårdar, men de voro i försvinnande minoritet. Sedan urminnes tider har den alldeles övervägande delen av Sveriges jord brukats av bönder: äganderätt i andra händer uteslöt icke brukning genom bönder. Herrarnas jordbesittning bestod med andra ord till alldeles övervägande del ej i annat än rätt till avgifter från

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 12 01:44:30 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svarbliv/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free