Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Medeltiden - Jordfördelning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jordfördelning 33
systemet med t.o.m. mycket radikala förändringar. Men byfogden
och ”grannelaget” voro endast exekutorer av lagens och byordningens
föreskrifter, vilket medförde fastlåsning av det hela till den grad att
ändringar nästan voro uteslutna. Få sidor av det medeltida
jordbruket verkade därför i lika hög grad i konserverande riktning.
Utanför tegskiftets system finner man redan på landskapslagarnas
tid enstaka jordar, kallade ”urfjäll” eller ”hump”, utanför
bysam-fälligheterna, fastän de förefalla ha betraktats med sneda blickar och
åtminstone ofta voro obebyggda. På bykartornas tid förekom ett
system av enkelgårdar, särskilt i väster och norr, och det är möjligt att
detta i vissa landsdelar utgjorde det ursprungliga systemet, medan
tegskifte där senare kom till stånd. Å andra sidan gällde det här
delvis områden med senare bebyggelse, som hade ganska liten
betydelse under Medeltiden.
Den växtodling som förekom i byar vilkas jordfördelning nu har
angivits var nästan uteslutande brödsädesodling, såsom redan har
framgått. Att döma av 1500-talets förhållanden var det härskande
sädet kom, som sedan oavbrutet har gått tillbaka i svenskt jordbruk
och nu huvudsakligen lever kvar för bryggeriändamål, där det i
verkligheten utgör ett annat sädesslag än det gamla sexradiga korn
som användes till människoföda; komproduktion och -konsumtion
höllo sig längst kvar i Norrland. Emellertid tala några bland
landskapslagarna om alla de vanliga sädesslagen, sålunda också om råg,
havre och vete. Havren anses emellertid ha varit det sist införda
sädesslaget och fattades ännu på 1500-talet i många landskap; i den
mån den förekom, gick emellertid efter vad det förefaller någon del
som utfodring åt hästarna, så att hästfodret, som redan nämnts, i
vissa fall kunde odlas på åkern. Vetet talade uppenbarligen på ett
särskilt sätt till fantasien, ty det förekommer anmärkningsvärt ofta
i brev, lagar och berättande framställningar; men dess roll i den
yttre verkligheten var alldeles oviktig.
I vissa landskap förekom redan på landskapslagarnas tid
tvåskiftes-bruk, dvs. att halva åkern vart annat år låg i träde; om det under
Medeltiden i Sverige förekom treskiftesbruk, dvs. tredjedelen av
jorden i träde, är däremot ej känt. I alla händelser får det anses
avgjort mest sannolikt att ordnad träde över huvud taget snarare var
undantag än regel och att det vanliga var ensäde, dvs. att man ej
var van att ”förbyta sädet, till åkrens och sädens förfriskning”, utan
odlade samma växtslag år ut och år in på fälten. Med den mycket
klena tillgången på gödsel var det emellertid omöjligt att fortsätta
med odling av samma fält år efter år under sådana förhållanden,
och lösningen bestod närmast i att delar av den normalt odlade
jorden mer eller mindre oregelbundet, sålunda ej så som i ett ordnat
2 Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
