Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Medeltiden - Frånvaro av feodalism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42 Medeltiden
förvaltarna av fristående lokala fonder, dvs. lokalförvaltningens
bärare, under Medeltiden i allt väsentligt självförsörjande, oberoende
av en centralförvaltning som i verkligheten icke ens var central utan
följde med regenten på hans resor. Detta kunde icke undgå att få
vittgående följder för hela samhällsordningen. Ty särskilt med äldre
tiders usla kommunikationer frestades de lokala makthavarna
därigenom att känna sig som självständiga gent emot centralmakten och
göra statens rättigheter gällande som om de hade varit deras egna.
Splittringen spred sig då till allt fler områden, de olika länen eller
förvaltningsområdena skaffade sig — visserligen ofta på laglig väg
genom förläningar från staten — egna mynt och egna skatter,
upp-togo tullar för varor som gingo genom deras områden och banade
väg för en splittring av rikena i mindre politiska enheter. Det gamla
Tyska riket, eller ”det heliga romerska riket av tyska nationen”
— om vilket Voltaire fällde det ryktbara yttrandet att det varken
var heligt, romerskt eller ett rike — fick på detta sätt sin
sönder-splittring i en mängd olika delstater; och fastän Frankrike långt
tidigare lyckades övervinna samma slags splittring, så var den på
ett tidigare stadium icke mycket mindre genomförd där. Också övriga
fastlandsstater hade mer eller mindre av samma prägel.
Man skulle nu ha väntat att också Sverige hade fått en genomförd
feodalism, ty det var icke nog med att naturahushållningen här var
minst lika utbredd som och långt varaktigare än i de ekonomiskt
mer framskridna väst- och mellaneuropeiska länderna, utan därtill
kommo förbindelsernas svårigheter på vägar som voro både glesare
och om möjligt ännu uslare än fastlandets. Det egendomliga
förhållandet råder nu emellertid, att man knappast finner nämnvärda
spår av lokal splittring i Sverige och att de spår man finner
påfallande snart försvunno. Det enda hänseende där splittringen höll sig
kvar gällde mått och vikt. Penningväsendet företedde i äldre tid
vissa lokala olikheter, men dessa försvunno redan under Medeltiden,
och lokala tullar elier andra ekonomiska gränser mellan landskapen
eller länen tyckas ha varit mer sällsynta än i något annat land, t.o.m.
än i England. Orsakerna till denna högst egendomliga utveckling ha
aldrig blivit föremål för grundligare undersökning, men några av
dem ligga nära till hands och kunna nu nämnas.
Man får därvid skilja på vad tidens människor ville och vad de
kunde. Det förra, viljan eller politiken, hade vissa drag som
försvårade feodalismens uppkomst. En huvudfaktor var därvid efter vad
jag tror det förhållandet att adeln i Sverige skaffade sig gods och
län i många olika landskap, ej enbart i ett, och därigenom fick ett
helt annat intresse för samfärdseln landskapen emellan och en mer
nationell förankring än den skulle ha haft, om varje frälsemans
in
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
