Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Medeltiden - Naturahushållning - Frånvaro av feodalism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Frånvaro av feodalism 41
staten att få tjänster utförda mot att avstå från inkomster av länen.
Men vidare utgjorde bönderna liksom alla andra i det alldeles
övervägande flertalet fall sina skatter och avgifter i naturaform, som
spannmål, malt, smör, kött, fläsk, fisk, kreatur, hudar, järn o.s.v.
Kronan blev alltså innehavare av dessa olika varor och fick hushålla
med dem efter bästa förstånd. I mycket stor utsträckning fingo
varorna då komma till direkt användning för kronans behov. Kronan
eller dess fogdar och ståthållare utspisade därmed sina knektar och
skrivare eller underhöll dem med andra medel för deras behov.
Någon huvudstad kunde icke förekomma, ty också hovet och
konungens närmaste medhjälpare måste underhållas på samma sätt,
och vid dåliga kommunikationer låg det då mycket närmare till
hands för dem alla att sätta sig på hästryggen och besöka de slott
och gårdar där skattevarorna voro samlade än att draga ihop dessa
till en medelpunkt för hela landet; detta utgör en av anledningarna
varför man ständigt finner medeltidsregenterna på resa. Men
oundgängligen utgingo böndernas prestationer ofta i varor efter andra
proportioner än som passade in i kronans hushållning; och i så fall
återstod intet annat för kronan än att själv driva handel med dem.
I mindre skala förhöll det sig på samma sätt med andra
ränte-tagare, av det andliga och världsliga frälset. Bland bönderna
medförde det indirekta naturabytet likaledes ständiga varutransaktioner;
medan man under penninghushållning köper för pengar eller säljer
mot pengar, var man vid detta system tvungen att operera med varor
i bägge riktningarna. Under naturahushållning blev handeln därför
något av en allmän livsfunktion; detta är en av anledningarna till
handelns proportionsvis stora roll redan på mycket primitiva stadier.
Frånvaro av feodalism
Den offentliga hushållningens av naturabytet bestämda karaktär
återverkade i ännu ett mycket viktigt hänseende, i en riktning som man
vanligen med ett visserligen mångtydigt ord brukar kalla feodalism.
Genom att det mesta av naturaprestationerna måste disponeras av
fogdar och ståthållare ute i bygderna, för de ändamål som kronans
organ där hade att tillgodose, blevo de lokala makthavarna i stor
utsträckning självförsörjande; de bildade vad som finanstekniskt
brukar kallas en ”fond”, sålunda en fristående finansiell enhet, med
egna både inkomster och utgifter. Så arbetar uppenbarligen icke en
modem finansförvaltning under penninghushållning. Den kan
smärtfritt disponera inkomster — varifrån som helst, var som helst och
för vilka ändamål som helst. I motsats till funktionärer under en
enhetlig finansförvaltning, sådan vi för närvarande känna den, blevo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
