Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Medeltiden - Byte inom jordbrukssamhället
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Byte inom jordbrukssamhället 45
av bönder som förde med sig smör bort och spannmål tillbaka.
Redan härmed var uppenbarligen hushållens självförsörjning på en
viktig punkt genombruten.
Därnäst gällde det försörjningen med fisk, som ännu efter
katolicismens avskaffande på 1500-talet tog i anspråk många gånger större
kvantiteter än den mängd som numera förtäres av svenska folket och
som kan tänkas ha varit ännu större under den katolska tiden med
dess många fastedagar. Också om en del fisk upptogs i de små
vattendragen över hela landet, så fanns det många gårdar som över huvud
taget icke hade tillgång till vatten, och framför allt var det
nödvändigt att ta i anspråk vad som salufördes på fiskeplatserna vid
kusten eller andra ställen på större avstånd. Ånyo måste man alltså
räkna med byte.
För det tredje är hemslöjden som ”binäring” i de svenska
jord-brukshushållen säkerligen urgammal, naturligtvis framför allt i de
fattiga bygderna, där jordbruket gav otillräcklig livsmedelstillgång.
I detta fall måste det alltså ha förekommit köp av livsmedel också
från sådana som själva voro jordbrukare och som betalade med
hemslöjdsalster, kanske i första rummet av järn och trä men
förmodligen också redan vid denna tid av spånadsämnen och läder.
Till dessa grupper av byte, som ju på bägge sidor höllo sig inom
det agrara samhällets roll, kom sedan bytet mellan det agrara
samhället och samhällets överbyggnad, de övriga näringarna. Man hade
där kanske i främsta rummet bytet mellan järn och livsmedel, men
vidare böndernas inköp av importvaror, framför allt salt och humle
men också kryddor och i någon mån kläde, allt nödvändigt betalat
med livsmedel. Redan häri låg alltså en ganska mångsidig
bytesverksamhet.
Viktigare än åtminstone större delen av detta var emellertid en
faktor som man lätt förbiser när man håller sig enbart till det i
trängre mening ekonomiska området, nämligen böndernas ensidiga
prestationer i form av skatter och avgifter. Med god vilja kan man
möjligen betrakta också dessa prestationer som ena sidan av ett byte,
där samhällets tjänster utgjorde andra sidan, på samma sätt som
skatter och ”allmänna besvär” i alla tider motsvaras av vad det
allmänna ger i utbyte. Det lönar sig emellertid ej att i detta
sammanhang fullfölja sådana synpunkter — tvångsprestationer tillhöra ju
alltid en annan typ än frivilligt byte — ty vad det här gäller är
enbart återverkan på bondehushållen. Mottagarna av deras
prestationer voro dels konungen och hans folk, fogdar, hövitsmän, knektar
och skrivare, dels det andliga och världsliga frälset. Att bönderna
fingo underhålla dem, innebar att de alltid och under alla
förhållanden måste ha en överskottsprovision av livsmedel eller andra varor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
