Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Medeltiden - Byte inom jordbrukssamhället - Bergshantering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
46 Medeltiden
utöver vad de själva vare sig direkt eller indirekt kunde förfoga över.
Redan härigenom var självhushållningen genombruten, t.o.m. i ganska
stor omfattning. Egendomligt nog kan man kanske säga att detta
tillstånd, som snarast stärktes fram emot tiden för Karl XI:s
reduktion, sedermera fick en regress, i det att adeln sedan blev mer
jordbrukare och mindre räntetagare; det kan alltså icke utan vidare
anses att utvecklingen gick från självhushållning till
byteshushållning över hela linjen, också om detta givetvis var dess
huvudriktning.
Huruvida detta system av ensidiga prestationer från böndernas
sida utgjorde första ledet av ett verkligt, fritt byte, berodde sedan
i sin ordning på i vad mån mottagarna hade användning för de
mottagna varorna i sin egen hushållning eller behövde tillbyta sig annat
för dem och då läto dem gå vidare. Om det senare var fallet,
utgjorde skatter och avgifter i form av livsmedel en av de vägar varpå
livsmedel överfördes från överskotts- till underskottsområden.
Omvänt kunde motsvarande prestationer i annan form än livsmedel
draga till sig sådana, i den mån mottaget järn och andra
förädlings-varor tvärtom såldes till bönder mot livsmedel. Slutligen gick också
proportionsvis ganska mycket av kronans naturauppbörd till export
och lade alltså grunden till ett internationellt byte.
Huvudresultatet av allt detta var att ett nästan fullständigt
agra-riskt samhälle — i betydelsen av ett samhälle där nästan alla
människor i de breda lagren ägnade sig åt jordens bruk — alls ej uteslöt
öppenhet i hushållningen, dels genom byte av många olika slag och
dels genom ensidiga prestationer. Annorlunda uttryckt innebar detta
för det första att de som ägnade sig åt jordens bruk ej gjorde enbart
detta utan också producerade för marknaden eller saluförde andras
produkter, samtidigt med att de eller deras familjer producerade
för sig själva, samt för det andra att jordens brukare fingo förse
samhällets maktägare med deras materiella behov.
Det återstår nu endast att närmare betrakta vad jag förut har
kallat samhällets överbyggnad, sålunda — frånsett maktägarna —
sådana näringar som framställde annat än livsmedel. Bland dem
kommer bergshanteringen i första rummet.
Bergshantering
Av bergshanteringens olika grenar blev järnhanteringen med tiden
den ojämförligt viktigaste, och det är troligt att den med få undantag
alltid hade varit det, medan det är säkert att den utgjorde den äldsta
grenen. I sin äldsta form var järnhanteringen emellertid icke bergs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
