- Project Runeberg -  Svenskt arbete och liv : från medeltiden till nutiden /
62

[MARC] Author: Eli F. Heckscher - Tema: Business and Economy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Medeltiden - Penningväsende

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

62 Medeltiden faktisk penningbrist, när priserna på grund av tradition eller påbud höllos orörliga; pengarna räckte nämligen då ej för att byta hela den varumängd som eljest skulle ha gått i byte mot pengar, och man fick då antingen lämna resten obytt eller byta den in natura mot andra varor, medan vid rörliga priser dessa skulle ha fallit till den punkt där penningmängden räckte till för hela omsättningen. Det ligger i hela detta system att penningtillgången över huvud taget måste ha varit mycket ojämn och tillgången på svenska pengar ännu ojämnare. Gotländskt mynt förekom därför i Östergötland och över huvud taget på östkusten söderut, danskt i Småland och Västergötland, revalskt i Finland, så att huvudsakligen Svealand och Norrland skulle ha haft svenskt mynt. Bristen på cirkulation av svenskt mynt där utanför sammanhängde utan tvivel delvis med olika myntsystem i olika landsdelar. Så långt tillbaka som man kan följa själva mynträkningen, utgick den från enheten mark. Mark var namnet på den högsta räkne-enheten, så gott som alltid delad i 8 öre å 3 örtug. Den minsta enheten hette alltid penningar, men som just antyddes gick det i början olika antal därav på örtugen i olika landsdelar, nämligen 8 i Svealand, 16 i Götaland och 12 på Gotland. Den förstnämnda av dessa indelningar var den som slog igenom, från 1400-talets början. Mark var från början en vikt, på samma sätt som fallet var exempelvis med pund (libra), vilket låg till grund för exempelvis det gamla franska räknemyntet livre och det ännu i dag härskande engelska pund sterling (£). Markens storlek har på senare tid alltid antagits lika med 210.6 gram, nästan exakt nio tiondelar av den mycket spridda kölnska marken. Äldre och nyare skribenter ha gått ut ifrån att myntvikten i silver och det mynt som kallades mark från början voro identiska, dvs. att markmyntet från början skulle ha innehållit in emot 211 gram något så när fint silver. Emellertid är det givet att man aldrig rörde sig med mynt av en sådan storlek att det vägde över ett femtedels kilogram i silver. Markmynt slogos därför alls icke under en sådan eller ens tillnärmelsevis därmed likartad ordning, utan först sedan myntförsämringen i förhållande till denna relation hade gått mycket långt; inom Medeltidens ram förekom det endast — sporadiskt — en gång, nämligen 1512. Länge slogos blott de minsta mynten, penningar. Medan det är givet att mynträkningen åtminstone för tanken måste ha haft sin utgångspunkt i en mark fint silver, finns det inga bevis för överensstämmelse mellan markvikt och markmynt i historisk tid. Ett ställe i Östgötalagen har däremot ansetts tyda på att det på Birger Jarls tid gick två mark i penningar på en mark fint silver. Resultatet blev en mycket förvirrande dubbel mynträkning, mark i silver och mark

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 12 01:44:30 2026 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svarbliv/0064.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free