Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Medeltiden - Appendix
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Appendix 69
Under Gustaf Vasa fick osmundsexporten större omfattning än
någonsin tidigare och förblev på denna höga nivå under resten av
perioden. Ökningen upphörde emellertid under loppet av 1500-talet.
Osmundsexportens avbrutna expansion förklaras, som Heckscher
själv framhåller, av att stångjärnet övertog osmundsjärnets roll.
Stångjärnsexporten uppvisar också en stark stegring, varav största
delen gick till Lübeck mot slutet av 1500-talet. Närmast som
avnämare kommo i storleksordning Stralsund, Danzig och Danmark.
De vendiska städerna utgjorde transitohamnar för det svenska
järnet. Kumlien hävdar att osmunden över speciellt Danzig fördes
vidare västerut, kanske främst till England.
Hanseaterna införde framför allt tyger och salt till Stockholm.
Tygerna dominerade i importen från Lübeck, medan endast en
mindre del av saltet kom via denna stad. Material från 1500-talet
bekräftar detta påstående, men Kumlien hävdar att också 1400-talet
uppvisade likartade förhållanden. Vad 1300-talet beträffar anser
Kumlien att salthandeln i varje fall inte utgjorde ett förstahandsintresse
för de lybska köpmännen.
Med 1450-talet inleddes Danzigs storhetstid som saltexportör till
Stockholm. Det franska s.k. Baiesaltet utträngde Lüneburgsaltet
som tidigare dominerat i Östersjöområdet. Baiesaltet infördes av
holländarna till Östersjön och distribuerades sedan vidare av Danzig.
Under senhanseatisk tid torde det sålunda enligt Kumlien vara
ovedersägligt, att Stockholm mottog största delen av sin saltimport dels
direkt västerifrån utan förmedling av Lübeck och dels via Danzig.
Kumlien är angelägen att framhålla den av tidigare forskning
nästan helt obeaktade roll som Danzig spelat i den svenska
utrikeshandeln. Medan Lübeck framför allt utförde koppar och under
1500-talet stångjärn från Stockholm och införde tyger och i någon mån
salt, byttes mellan Stockholm och Danzig osmund mot salt och
humle.
På följande sätt fördelades varorna i princip på de handelslinjer,
som utgingo från Stockholm. Till Lübeck fördes mindre
utrymmeskrävande, dyrbara varor, vilka kunde bära de höga
transportkostnader, som voro förenade med den kombinerade land- och
sjötransporten från Lübeck. Till Danzig förmedlades under perioden 1450—
1600 huvudparten av de billigare och mer skrymmande varorna.
Systemet var dock mycket elastiskt. Politiska förvecklingar kunde
föranleda en omfördelning av Stockholms exportvaror mellan de
båda städerna.
Hantverk • I Folke Lindbergs ”Hantverkarna. I. Medeltid och
äldre vasatid” (Den svenska arbetarklassens historia. Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
