- Project Runeberg -  Svenskt arbete och liv : från medeltiden till nutiden /
69

[MARC] Author: Eli F. Heckscher - Tema: Business and Economy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Medeltiden - Appendix

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Appendix 69 Under Gustaf Vasa fick osmundsexporten större omfattning än någonsin tidigare och förblev på denna höga nivå under resten av perioden. Ökningen upphörde emellertid under loppet av 1500-talet. Osmundsexportens avbrutna expansion förklaras, som Heckscher själv framhåller, av att stångjärnet övertog osmundsjärnets roll. Stångjärnsexporten uppvisar också en stark stegring, varav största delen gick till Lübeck mot slutet av 1500-talet. Närmast som avnämare kommo i storleksordning Stralsund, Danzig och Danmark. De vendiska städerna utgjorde transitohamnar för det svenska järnet. Kumlien hävdar att osmunden över speciellt Danzig fördes vidare västerut, kanske främst till England. Hanseaterna införde framför allt tyger och salt till Stockholm. Tygerna dominerade i importen från Lübeck, medan endast en mindre del av saltet kom via denna stad. Material från 1500-talet bekräftar detta påstående, men Kumlien hävdar att också 1400-talet uppvisade likartade förhållanden. Vad 1300-talet beträffar anser Kumlien att salthandeln i varje fall inte utgjorde ett förstahandsintresse för de lybska köpmännen. Med 1450-talet inleddes Danzigs storhetstid som saltexportör till Stockholm. Det franska s.k. Baiesaltet utträngde Lüneburgsaltet som tidigare dominerat i Östersjöområdet. Baiesaltet infördes av holländarna till Östersjön och distribuerades sedan vidare av Danzig. Under senhanseatisk tid torde det sålunda enligt Kumlien vara ovedersägligt, att Stockholm mottog största delen av sin saltimport dels direkt västerifrån utan förmedling av Lübeck och dels via Danzig. Kumlien är angelägen att framhålla den av tidigare forskning nästan helt obeaktade roll som Danzig spelat i den svenska utrikeshandeln. Medan Lübeck framför allt utförde koppar och under 1500-talet stångjärn från Stockholm och införde tyger och i någon mån salt, byttes mellan Stockholm och Danzig osmund mot salt och humle. På följande sätt fördelades varorna i princip på de handelslinjer, som utgingo från Stockholm. Till Lübeck fördes mindre utrymmeskrävande, dyrbara varor, vilka kunde bära de höga transportkostnader, som voro förenade med den kombinerade land- och sjötransporten från Lübeck. Till Danzig förmedlades under perioden 1450— 1600 huvudparten av de billigare och mer skrymmande varorna. Systemet var dock mycket elastiskt. Politiska förvecklingar kunde föranleda en omfördelning av Stockholms exportvaror mellan de båda städerna. Hantverk • I Folke Lindbergs ”Hantverkarna. I. Medeltid och äldre vasatid” (Den svenska arbetarklassens historia. Stockholm

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 12 01:44:30 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svarbliv/0071.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free