Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Medeltidshushållningens organisering (1520—1600) - Nationell självförsörjning - Den ekonomiska politikens ledstjärna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den ekonomiska politikens ledstjärna 75
som hot över lübeckarna och Danzigborna, ty i både import och
export förblevo deras hemstäder de allt dominerande handelsorterna.
Först mot århundradets slut ändrades detta och en Nordsjöhandel
kom i gång, såsom belyses av följande lilla sammanställning över
Nordsjöfartens andel i Stockholms import 1571—1620:
År 1571 1581 1585 1590 1600 1610 1620
Nordsjön.............4.8 8.4 9.7 11.9 19.6 29.8 31.7
därav Holland ... 2.7 7.4 4.8 9.5 10.3 16.6 26.6
Den ekonomiska politikens ledstjärna
Gustaf Vasas framgångsrika politik var rent medeltidsmässig också
i fråga om naturahushållning. Penningar intresserade honom
egentligen endast för skrinläggning, och han samlade såväl i herr Eskils
gemak på Stockholms slott som på andra slott en stor skatt; den
försvann sedan som snö för solen under Erik XIV:s regering, närmast
på grund av nordiska sjuårskriget. När det gällde utgifter, ville Gustaf
Vasa ha varor och icke pengar; så t.ex. sade han vid ett tillfälle att
det förestod honom en ”dråpelig umkost” och att han därför hellre
tog ut ett stort bötesbelopp i varor än i pengar — pengar skulle ej
offras på utgifter.
Det rådde härvid en ur många synpunkter lärorik motsats mellan
hans uppfattning och den som sedan kom att bli allenarådande hos
merkantilismens statsmän, exempelvis hos Ludvig XIV:s ryktbare
finansminister Colbert, den statsman som mest genomfört företrädde
merkantilismens idéer. Colbert företog sig att fastställa Frankrikes
penningbehov med ledning av de utgifter hans härskare hade behov
av, dvs. räknade med att statsutgifternas storlek helt och hållet måste
begränsas till penningmängdens storlek — vilket, i parentes sagt, i
hög grad var felaktigt också på grund av att samma penningmängd
går i byte många gånger under ett år. Skillnaden mellan Gustaf Vasas
och Colberts åskådning sammanhängde delvis med den förändring
som näringslivet under mellantiden hade undergått, sålunda
penninghushållningens framträngande. Delvis berodde den emellertid också
på annat än verkligheten, nämligen på ändrade föreställningar om
samma verklighet. Ty med alla sina stora praktiska olägenheter
erbjöd naturahushållningen större möjligheter att genomskåda de
ekonomiska sammanhangen, därför att penningslöjan ej dolde den
bakomliggande verkligheten; och i själva verket lade Gustaf Vasa på många
områden i dagen en insikt i ekonomiska sammanhang som de flesta
av hans efterträdare kunde ha avundats honom.
Sålunda gällde detta icke endast hans syn på pengarna direkt, utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
