- Project Runeberg -  Svenskt arbete och liv : från medeltiden till nutiden /
76

[MARC] Author: Eli F. Heckscher - Tema: Business and Economy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Medeltidshushållningens organisering (1520—1600) - Den ekonomiska politikens ledstjärna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

76 Medeltidshushållningens organisering (1520—1600) också indirekt detsamma genom hans syn på utrikeshandeln, som helt och hållet betraktades med Medeltidens blickar och bedömdes i stark motsats till den merkantilistiska uppfattningen. När in- och utländska varor direkt byttes mot varandra, var det omöjligt att förbise det faktum att man utförde varor endast för att få varor i utbyte; utrikeshandelns ändamål blev då importen, exporten endast medlet till målet. Gustaf Vasa gjorde alltid svårigheter med att bevilja rätt till export och angav som förutsättning för sina medgivanden på denna punkt att den avsedde exportören hade infört goda varor förut och lovade att göra det i fortsättningen; en merkantilistisk statsman skulle ha handlat rakt tvärtom. I den offentliga hushållningen införde Gustaf Vasa en förut okänd ordning och reda, fortfarande i genomförd grad på naturahushållningens grund. Hans kontroll över ståthållare, fogdar och övriga statstjänare var oavlåtlig, och han förehöll dem alltid i de strängaste ordalag skyldigheten att ”ramma kronans bästa”. Intresset för vinster åt kronan och Vasahuset gick före nästan allting annat; men det fasta grepp om statsrodret som kom till stånd var naturligtvis i hög grad också till befolkningens fromma. Det var framför allt i två riktningar, utöver den rena övervakningen, som detta fick vittgående konsekvenser. Den ena tendensen bestod i en oavlåtlig iver att sälja kronans ”persedlar”, dvs. naturainkomster, där de betingade det högsta priset. Såsom den bome köpman Gustaf Vasa var, följde han ständigt med uppmärksamhet prisförskjutningarna i olika landsdelar, liksom en där uppkommen brist; och så snart han trodde sig upptäcka gynnsammare villkor för försäljning på ett nytt ställe, ålade han sina tjänare att skicka varan dit och sälja den till högsta möjliga pris. På samma sätt skötte konungen på ett högst personligt sätt exporten, som närmast var avsättning av kronans varor till de utländska köp-svennerna i de svenska hamnstäderna, och han var ej mycket nogräknad vid valet av metoder — vilket förmodligen motparten icke heller var. Naturligtvis sökte han se till att också hans undersåtar handlade på gynnsamma villkor med utlänningarna. Han hade särdeles låga tankar om de sinas förmåga i så måtto och sade på sitt drastiska språk, att de ”tränges och slites om de varor som de främmande föra här in uti riket, likasom andre svultne svin pläga göra om dravet och mäsken”. Hans förkärlek för passivhandel hade förmodligen ett av sina stöd däri, ty då utlänningarna fingo komma till de svenska hamnarna, kunde han eller hans ståthållare lättare hålla öga på dem och deras svenska motparter än då det hela försiggick utanför hans domvärjo. Gustaf Vasas oavlåtliga handelsoperationer kors och tvärs över

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 12 01:44:30 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svarbliv/0078.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free