Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Medeltidshushållningens organisering (1520—1600) - Appendix
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Appendix 95
och det förekom att licens beviljades för lanthantverk, t.o.m. för det
starkast reglerade yrket, guldsmedernas.
En detaljreglering av hantverket beslöts på riksdagen 1604. I varje
härad skall endast så många hantverkare få förekomma som
behövdes för allmogens behov. De övriga hantverkarna skulle flytta in
till städerna. Något beslut om vilka yrken som skulle vara tillåtna
på landsbygden fattades dock inte. Sannolikt räknade man med att
då antalet hantverkare skulle fastställas för varje härad, skulle det
också bli möjligt att från fall till fall bestämma yrkesfördelningen.
Fullföljandet av riksdagsbeslutet gick dock långsamt. Kungl. Maj:t
fann sig också föranlåten att genom ett mandat senare på året söka
påskynda utvecklingen. I vilken utsträckning statsmaktens intentioner
realiserades är för närvarande svårt att avgöra. Stickprov visa att de
bestämmelser rörande lanthantverkets beskattning, som hade
fastställts i mandatet och riksdagsbeslutet, verkligen tillämpades på flera
håll i landet.
Genom stadganden av skilda slag sökte vasaregenterna få kontroll
över hantverket. Men de bestämmelser som utfärdades visade sig i
allmänhet mycket ineffektiva. Från statsmaktens sida hävdades
myndigheternas rätt att göra undantag från den allmänna regleringen till
förmån för enskilda yrkesutövare. Därigenom kunde det bli möjligt
att förstärka den svenska hantverkarklassen med yrkesskicklig
utländsk arbetskraft, som tycks ha varit mycket efterfrågad. Utan
kunniga arbetare var det omöjligt att åstadkomma en hushållning,
som motsvarade tidens krav. Framför allt gällde det dock att inom
landet försöka framställa de vapen till rikets försvar som man förut
varit tvungen att importera. Men också en önskan att förkovra det
svenska hantverket spelade säkert en stor roll.
Under Gustaf Vasa kom den utländska arbetskraften framför allt
från Tyskland, medan invandringen sedermera fördelade sig mer jämnt
från olika länder. Bland tyskarna dominerade byggnadshantverkarna.
Från Nederländerna, tidens mönsterland i materiellt avseende,
kommo arkitekter, målare och bildhuggare, vilka gjorde en stor insats
i Vasarnas intensiva byggnadsverksamhet. Från England förekom en
sporadisk invandring av ringa omfattning. Bland de typiska
hovhant-verkarna, såsom livskräddare, livskomakare, fjädermakare och
guldsmeder, förekommo fransmän.
Ofta kombinerades politiska förhandlingar i andra länder med
hantverkarrekrytering, men även särskilda värvare anlitades för
sådana ändamål.
Det utländska inslaget i hantverkarstammen förblev ganska litet
och utlänningarna blevo till största delen hantverkare i kronans tjänst.
Utlänningarnas roll som läromästare för sina svenska kolleger var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
