- Project Runeberg -  Svenskt arbete och liv : från medeltiden till nutiden /
95

[MARC] Author: Eli F. Heckscher - Tema: Business and Economy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Medeltidshushållningens organisering (1520—1600) - Appendix

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Appendix 95 och det förekom att licens beviljades för lanthantverk, t.o.m. för det starkast reglerade yrket, guldsmedernas. En detaljreglering av hantverket beslöts på riksdagen 1604. I varje härad skall endast så många hantverkare få förekomma som behövdes för allmogens behov. De övriga hantverkarna skulle flytta in till städerna. Något beslut om vilka yrken som skulle vara tillåtna på landsbygden fattades dock inte. Sannolikt räknade man med att då antalet hantverkare skulle fastställas för varje härad, skulle det också bli möjligt att från fall till fall bestämma yrkesfördelningen. Fullföljandet av riksdagsbeslutet gick dock långsamt. Kungl. Maj:t fann sig också föranlåten att genom ett mandat senare på året söka påskynda utvecklingen. I vilken utsträckning statsmaktens intentioner realiserades är för närvarande svårt att avgöra. Stickprov visa att de bestämmelser rörande lanthantverkets beskattning, som hade fastställts i mandatet och riksdagsbeslutet, verkligen tillämpades på flera håll i landet. Genom stadganden av skilda slag sökte vasaregenterna få kontroll över hantverket. Men de bestämmelser som utfärdades visade sig i allmänhet mycket ineffektiva. Från statsmaktens sida hävdades myndigheternas rätt att göra undantag från den allmänna regleringen till förmån för enskilda yrkesutövare. Därigenom kunde det bli möjligt att förstärka den svenska hantverkarklassen med yrkesskicklig utländsk arbetskraft, som tycks ha varit mycket efterfrågad. Utan kunniga arbetare var det omöjligt att åstadkomma en hushållning, som motsvarade tidens krav. Framför allt gällde det dock att inom landet försöka framställa de vapen till rikets försvar som man förut varit tvungen att importera. Men också en önskan att förkovra det svenska hantverket spelade säkert en stor roll. Under Gustaf Vasa kom den utländska arbetskraften framför allt från Tyskland, medan invandringen sedermera fördelade sig mer jämnt från olika länder. Bland tyskarna dominerade byggnadshantverkarna. Från Nederländerna, tidens mönsterland i materiellt avseende, kommo arkitekter, målare och bildhuggare, vilka gjorde en stor insats i Vasarnas intensiva byggnadsverksamhet. Från England förekom en sporadisk invandring av ringa omfattning. Bland de typiska hovhant-verkarna, såsom livskräddare, livskomakare, fjädermakare och guldsmeder, förekommo fransmän. Ofta kombinerades politiska förhandlingar i andra länder med hantverkarrekrytering, men även särskilda värvare anlitades för sådana ändamål. Det utländska inslaget i hantverkarstammen förblev ganska litet och utlänningarna blevo till största delen hantverkare i kronans tjänst. Utlänningarnas roll som läromästare för sina svenska kolleger var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 12 01:44:30 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svarbliv/0097.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free