Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Medeltidshushållningens organisering (1520—1600) - Appendix
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
94 Medeltidshushållningens organisering (1520—1600)
finanspolitisk teori utan anpassa sig efter det rådande läget. I
Hammarströms framställning spelar vidare naturahushållningen en mer
blygsam roll än i ”Svenskt arbete och liv”. En starkt centraliserad
uppbörd av reda penningar kan konstateras, och ”varukärleken”
framstår som avsevärt mindre än vad Heckscher antagit. Under
1530-talet ökade intresset för penningintäkter, t.o.m. på bekostnad av
na-turaintäkter. Anledningen var densamma som på kontinenten,
nämligen behovet av att avlöna legoknektar.
Tabellen över den procentuella jordfördelningen har i den
amerikanska upplagan av ”Svenskt arbete och liv” (An Economic History
of Sweden. Cambridge, Mass. 1954) förändrats enligt följande:
Krono Kyrko Frälse Skatte Summa
Vid Medeltidens slut . . 5.5 21.o 21.8 51.7 100
Vid Gustaf Vasas död . 28.2 — 22.4 49.4 100
Näringslivets reglering • I sitt tidigare anförda arbete
”Hantverkarna, I” behandlar Folke Lindberg hantverksproblem och skråväsen
1521—1620. Framställningen, som på ett flertal punkter väsentligt
kompletterar Heckschers forskningsresultat, kan inte här refereras i
sin helhet, varför endast några av Lindbergs frågeställningar komma
att behandlas.
Strävandena att utbreda skråväsendet var framgångsrikast i
Stockholm. Nästan alla hantverkarna bildade här sammanslutningar. Vad
landsortsstäderna beträffar är skråväsendets omfattning svårare att
bedöma. Endast ett fåtal privilegier och skråbrev ha bevarats, men
man måste räkna med att andra icke bevarade furstliga eller
kungliga skrån utfärdats. Lindberg håller dock för troligt att av
myndigheterna sanktionerade skrån förekommo ganska fåtaligt utanför
Stockholm. Den väsentligaste orsaken härtill var att antalet hantverkare
inom ett yrke i en landsortsstad inte räckte till för att göra det
möjligt och meningsfullt med en sammanslutning.
Vad lanthantverket beträffar föreligga akter från den äldre
Vasatiden som visa att myndigheterna intresserade sig för denna
näringsgrens problem. I stadsprivilegierna intogs nu liksom tidigare
bestämmelser om att de hantverkare, som bodde i närheten av en stad,
skulle flytta in till denna. Stadganden med totalförbud mot hantverk
inom ett visst geografiskt avgränsat område kring staden förekommo
dock först under hertig Karls hertigdöme. Politiken kunde
emellertid inte genomföras konsekvent till följd av motstånd från
lanthant-verkarna, som inte ville överge sina gamla verkstäder. I vissa fall
erkändes uttryckligen lanthantverkets berättigande av myndigheterna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
