- Project Runeberg -  Svenskt arbete och liv : från medeltiden till nutiden /
105

[MARC] Author: Eli F. Heckscher - Tema: Business and Economy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Hushållningen under internationell påverkan (1600—1720) - Kopparmyntfot

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kopparmyntfot 105 Kopparmyntfot Hela den roll som kopparen spelade för stormaktspolitiken föranledde Gustaf II Adolf 1625 till en åtgärd som fick följder för Sveriges penningväsende ej mindre än 150 år fram i tiden, nämligen att införa en kopparmyntfot eller rättare sagt en dubbel myntfot av silver och koppar. Konungens tanke var den att man skulle kunna driva upp utlandspriset på kopparen, väl att märka utan att därför behöva inskränka kopparproduktionen, genom att utmynta en del av kopparen inom landet, tills man hade fått det pris man önskade, för att sedan avstå från myntningen så länge det höga priset höll sig; som mer underordnad synpunkt medverkade också att man på det sättet skulle slippa silverimporten och använda en inhemsk vara för mynt-ningsändamål. Detta förutsatte tillvaron av ett svenskt monopol och åsyftade naturligtvis att exploatera det; om andra leverantörer kunnat fylla luckan efter den svenska kopparen, hade det hela varit meningslöst. Nu nådde politiken ej mycket av de åsyftade resultaten, trots att monopolförutsättningen existerade. Anledningen låg i obetydligheten av det svenska behovet av penningcirkulation. Inga större kvantiteter koppar kunde då absorberas genom den svenska utmyntningen, sedan kopparen en gång hade fått uttränga större delen av eller allt silver ur den inhemska rörelsen. När man i stället för att låta leda sig av det inhemska penningbehovet måste välja kopparens utlandspris till norm för utmyntningens storlek, så blev följden att man fick en större utmyntning än som behövdes. Detta ledde i sin ordning till att kopparen blev mindre värd som mynt än som vara; och därav följde som nästa led att kopparmyntet gick till export i stället för den omyntade kopparen och tryckte priset på de utländska marknaderna minst lika mycket som den omyntade kopparen eljest skulle ha gjort. Spekulationen var därför i det väsentliga förfelad, vilket också erkändes av allt flere i Sverige — Axel Oxenstierna hade nästan från början varit motståndare till planen, men den var tydligen ett skötebarn hos Gustaf II Adolf. Än det ena och än det andra medförde sedermera att man ej kom sig för med en återgång till den gamla, rena silvermyntfoten, och resultatet blev att den svenska kopparmyntfoten levde kvar ända till Gustaf HI:s myntrealisation 1776, efter att visserligen till större delen ha varit ur funktion under de sista trettio åren, genom att Sverige fick oinlösligt pappersmynt från 1745, så som längre fram kommer att omtalas. Det inses lätt att kopparmyntfoten vållade ofantliga svårigheter i handel och vandel. Ty kopparens värde var icke stort mer än en hundradel av silvrets, och följaktligen behövdes det omkring hundra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 12 01:44:30 2026 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svarbliv/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free