Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Hushållningen under internationell påverkan (1600—1720) - Koppar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
104 Hushållningen under internationell påverkan (1600—1720)
utbringas, så är den dock mäkta ringa emot den ymnighet som
Sverige foumerar.” Man kan då tänka sig hur stark ställningen skulle ha
varit då ”ymnigheten” var ännu större.
Detta berodde onekligen långt ifrån på en produktion som efter
moderna begrepp skulle ha varit stor. Själva toppåret 1650 gav endast
ett resultat för Sveriges del av 3 000 ton; och maximum för något
längre perioder höll sig vid ungefär 2 100 ton, för att hålla sig lägre
än 2 000 ton hela perioden efter 1661/65 och rent av sjunka under
1 000 ton fr.o.m. femårsperioden 1716/20. Vad detta betyder i
förhållande till moderna förhållanden framgår när man tillägger, att
Förenta Staternas kopparproduktion omedelbart före utbrottet av
1929 års stora kris var omkring 1 000 000 ton och att
världsproduk-tionen då var ungefär det dubbla. Sveriges produktion omkring
1600-talets mitt nådde alltså icke högre än till omkring en pro mille av
den nuvarande världsproduktionen. Men den mycket omsorgsfulla
beräkning som Odhelius gjorde av Europas produktion i början av
1690-talet visade att Sverige då representerade nästan hälften av
Europas kopparförbrukning; och sannolikheten talar för att Sveriges
andel tidigare hade varit väsentligt större.
Av denna monopolställning gjorde Sverige också det mesta
möjliga, ja pressade den tidtals över förmågan. Den djärvaste och
skickligaste bland dem som i svenskt intresse spekulerade på den viktigaste
marknaden, nämligen Amsterdam, var den man som över huvud
taget kan betraktas som förgrundsfiguren i Sveriges ekonomiska liv
under Stormaktstiden, nämligen den inom en adlig vallonfamilj i
biskopsdömet Liége födde men som köpman i Amsterdam etablerade,
förste och störste svenske Louis De Geer. Vid ett tillfälle berättade
han triumferande att han hade lyckats driva upp priset på den
svenska kopparen i Amsterdam från 45 till 72 riksdaler per skeppund,
sålunda med icke mindre än 60 %, och hans påstående bekräftas av
en bland de konkurrerande svenska agenterna. De Geers metod bestod
i att köpa upp småpartier av varan genom bulvaner och att på detta
sätt starta en ”börsmening” om stigande priser, för att sedan kunna
sälja mycket större kvantiteter till dessa höga priser. Man kan ha
sina tvivel om förmånligheten av denna politik också ur rent svensk
synpunkt; ty den medförde våldsamma prisfluktuationer för en redan
i sig själv mycket spekulativ vara, och som dess förnämste leverantör
hade Sverige på lång sikt ganska säkert haft större intresse av stabila
priser än av fluktuerande. Men det hela sammanhängde med de
våldsamma betalningssvårigheterna och gjorde att en fågel i handen alltid
ansågs bättre än tio i skogen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
