- Project Runeberg -  Svenskt arbete och liv : från medeltiden till nutiden /
107

[MARC] Author: Eli F. Heckscher - Tema: Business and Economy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Hushållningen under internationell påverkan (1600—1720) - Kopparmyntfot

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kopparmyntfot 107 domligheterna i det svenska penningväsendet under äldre tider, nämligen en dubbel mynträkning, i silvermynt och kopparmynt. I synnerhet därför att man, av statsfinansiella skäl, fortfor att minska dalems kopparvikt, sjönk denna ständigt i värde gentemot silverdalem. När slutligen tre daler kopparmynt gingo på en daler silvermynt, övergick man till att kalla också kopparmyntet för silvermynt, så att en daler silvermynt helt enkelt blev namnet på tre daler kopparmynt; också den nyss omtalade två-dalers-plåten med 240 mm som diagonal bar stämpeln två daler silvermynt. Å andra sidan förekom det också verkliga silvermynt vid utmyntning och i rörelsen, med påföljd att Sverige råkade ut för alla dubbelmyntfotens besvärligheter och att cirkulationen tidtals fylldes med kopparmynt och silvermynten försvunno — detta var det vanligaste — eller att tvärtom silvermynten trängde ut kopparmynten. Allt detta var i enlighet med vad som brukar kallas Greshams lag, vars innebörd är att det i förhållande till sin valör bättre myntet tränges ut av det sämre, helt enkelt därför att det ”bättre” myntet är mer värt som substans än som mynt eller — som man också kan säga — att betalning med ”sämre” mynt ställer sig billigare. Man kan fråga sig varför det skulle ha varit nödvändigt att slå kopparmynten så tunga som fallet blev, när detta ur rent praktisk synpunkt utgjorde den största av kopparmyntfotens olägenheter. Anledningen var den som hade föranlett hela systemet, nämligen att myntningen skulle åstadkomma inhemsk avsättning av den svenska kopparen. Mynttecken av koppar, där metallinnehållet hade varit en obetydlighet av myntens värde som mynt, skulle ju ej ha motsvarat detta system, och därför måste man skapa vad som kan kallas ett substansmynt av koppar, sålunda ett mynt med i stort sett samma myntvärde som värdet på den däri ingående myntmetallen. För att inse den svenska kopparmyntfotens karaktär är det sålunda av vikt att fasthålla dess egenskap av substansmyntfot. Denna distinktion är så mycket viktigare som Sverige verkligen under några få men skickelsedigra år hade ett helt annat slags kopparmynt, nämligen ett nödmynt av koppar — Karl XII:s beryktade mynttecken, som omfattade de sista åren av hans regering. Mynttecknen inneburo ingen kopparmyntfot, de innehöllo endast en hundradel eller senare rent av endast en tvåhundradel av den mängd koppar som ingick i samma valör enligt kopparmyntfoten. Man får den tydligaste föreställningen om mynttecknens innebörd genom att säga att de i alla hänseenden hade samma karaktär som oinlösligt pappers-mynt, endast med den ganska betydelselösa skillnaden att vara tryckta på koppar och icke på papper. Med kopparmyntfoten hade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 12 01:44:30 2026 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svarbliv/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free