Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Hushållningen under internationell påverkan (1600—1720) - Järn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Järn 111
statistiken att vår järnexport icke mötte något avbräck utan endast
kom att gå på dessa hamnar i stället för direkt på England. Det var
alltså en i viss mån imponerande ställning som Sverige intog på detta
område under Stormaktstiden, och järnhanteringens betydelse både
för det svenska näringslivet som helhet och för dess tillgång på
ut-landsvalutor är påtaglig.
Likväl kan man mycket lätt komma att överskatta betydelsens
räckvidd. Ett land med en sådan ställning som Sverige då intog på
järnmarknaden skulle i nuvarande stund vara både ekonomiskt och
politiskt dominerande, det skulle utgöra ett slags 1600-talets
motsvarighet till Förenta Staterna för närvarande. Något ens
tillnärmelsevis därmed jämförligt var det emellertid alls ej fråga om.
Detta framgår redan av ett sådant förhållande som att Sverige, trots
att det levererade omkring 40 % av Englands totala järnbehov, likväl
icke representerade mer än ungefär 4 % av Englands totalimport.
Anledningen till att järnet följaktligen vägde så pass lätt i
förhållande till andra varor mot vad det nu gör var, att järnbehovet på
den tiden var så obetydligt i förhållande till det nuvarande. Dess roll
i nutiden är en verkan av den omvälvning som ligger mellan
1600-talet och 1800-talet, nämligen vad man brukar kalla den industriella
revolutionen. Först därigenom har nämligen framställningen av
produktionsmedel, vad man kan kalla förproduktionen, fått den
dominerande betydelse som den nu har i förhållande till framställningen
av färdiga varor; produktionsapparaten, som ju jämte
kommunikationerna är den största avnämaren av järn, var med andra ord
mycket obetydlig i jämförelse med nutiden.
Men därtill kommo två andra faktorer som i hög grad minskade
järnets roll på exportmarknaderna. Så egendomligt det kan låta,
framställde man det stora flertalet maskiner av trä, icke av järn;
och i den mån järnet var oumbärligt för maskinens ändamål, sökte
man begränsa användningen till de delar därav som nödvändigt
krävde metall, medan konstruktionerna i övrigt gjordes av trä.
Detsamma var fallet med ledningar och kommunikationsmedel. Man
kan ännu här och där i Bergslagen — där ju järnet ändå var särskilt
lätt att tillgå — finna spår av de gamla ”konstgångama”, eller
upp-fordringsverken och transmissionerna, av trä; och för de överföringar
av vatten som spelade en stor roll användes så gott som uteslutande
trärör — genom vars fogar vattnet, inom parentes sagt, strömmade.
När det förhöll sig så på det friska trädet, kan man förstå hur det
måste ha varit med det torra; och ur jämtillgångens synpunkt var
England vid denna tid ett ovanligt torrt träd. För det tredje tillkom
det att de flesta länder, i motsats till England, visserligen intet järn
hade att avvara men å andra sidan hade ganska små behov av järn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
