Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Hushållningen under internationell påverkan (1600—1720) - Järn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
110 Hushållningen under internationell påverkan (1600—1720)
exporten, dvs. de utgjorde sammanlagt fyra femtedelar av
totalexporten och ställde alltså de övriga varorna fullständigt i skuggan.
I stort sett växte järnexporten parallellt med kopparexportens
nedgång, och vid Frihetstidens början representerade järnet ensamt 3/i
av exportens totalvärde, medan kopparens andel hade gått ned till
omkring 10 %, varav följde att de två metallerna, trots det senare,
representerade en ännu större sammanlagd andel av exportvärdet än
under 1600-talet.
Järnhanteringen var icke blott en viktigare näring än
kopparhanteringen, den befann sig också, i motsats till denna, i tämligen
oavbruten expansion från århundradets början till dess slut; man kan
räkna att kvantiteten fram till 1720 blev ungefär femdubblad. Också
på den utländska marknaden var dess roll mycket stor. Visserligen
äro hållpunkterna för en kännedom om järnproduktionens storlek i
andra länder så pass klena att det kanske icke är mycket vunnet med
ett försök att bestämma den svenska produktionens storlek i
förhållande till den utländska. Så mycket kan emellertid med bestämdhet
sägas att det svenska järnets produktion icke representerade en lika
stor del av Europas hela som fallet var med den svenska kopparen;
för mitten av 1700-talet, då produktionen icke var mycket större än
omkring 1720, har jag på de mycket osäkra grunder som stå till buds
antagit en siffra av 35 % som uttryck för Sveriges andel i världens
stångj ämsproduktion.
Hela underlaget för jämförelsen betyder emellertid ganska litet,
ty ur det svenska näringslivets synpunkt var det avgörande icke
produktionens storlek i olika länder utan storleken av deras järnexport,
och därvid var Sveriges övervikt alldeles påtaglig; i själva verket
förekom det mycket obetydlig järnexport från några andra länder än
Sverige. Det svenska järnet avsattes på många olika marknader, men
den marknad som tog den ojämförligt största delen därav var den
engelska. Under Karl XH:s senare regeringsår kan man med ledning
av engelsk tullstatistik fastställa att icke mindre än 82 V2 % av den
engelska järnimporten, sålunda nästan alltsammans, kom från Sverige.
Den engelska järnhanteringen hade samtidigt gått så starkt tillbaka
att den förmodligen icke var större än importen, och man finner då
att drygt 40 % av Englands järnbehov tillgodosågs från Sverige
ensamt. England var också alldeles beroende av svenskt järn, såsom
just framgick vid den angivna tidpunkten. Då England, eller kanske
rättare sagt dess regents stamland Hannover, kom i krig med Sverige,
förbjöds importen av svenskt järn. Men detta vållade så stora
svårigheter för den engelska järnkonsumtionen, att man måste tillåta
importen och endast förbehöll sig att den skulle gå över kontinentala
hamnar; och i själva verket kan man finna av den svenska export-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
