Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Hushållningen under internationell påverkan (1600—1720) - Järn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Järn 113
angivna skälet att utgångsmaterialets kvalitet är viktigare, ju mer
primitiv tekniken är. För det tredje kan det ej bortresoneras att också
den metallurgiska insikten eller tekniken i Sverige kom att stå mycket
högt på järnhanteringens område och att Sverige i detta hänseende
blev något av ett föregångsland. Det kan visas på olika sätt. Så t.ex.
införskrev Colbert svenska smeder, under ledning av svenska
bruks-män, för uppryckning av Frankrikes järnhantering och
kanontillverkning; och när processen kom till en särskilt viktig punkt, så företogo
sig svenskarna att kasta ut de franska arbetarna, enligt vad dessa
klagade, för att de ej skulle bli delaktiga av de svenska
hemligheterna. Enligt en tradition som har meddelats av den engelske
skalden Coleridge skulle vidare en medlem av den ansedda engelska
brukssläkten Foley ha försökt komma på spåren den svenska
hemligheten med ett vals- eller skärverk och icke funnit någon annan utväg
därtill än att bege sig till Sverige som vandrande spelman och på det
sättet komma in i ett järnbruk. Historien åsyftar närmast att visa det
anseende Sveriges järnhantering åtnjöt, varvid traditionen är
vittnes-gill; om den rätt återger verkliga händelser är långt mer osäkert men
inverkar ej mycket i detta sammanhang. Emellertid är det ganska
oemotsägligt att den svenska järnhanteringen har bevarat outplånliga
drag av en äldre tids produktionsvanor; med modem terminologi har
det uttryckts så att järnprocesserna hos oss drivas med lika stor
omsorg som laboratorieexperiment, vilket skapar stora olikheter mot
masstillverkningens metoder.
Det framgår härav att den svenska monopolställningen ingalunda
föranledde likgiltighet för kvaliteten. Tvärtom gjordes det särdeles
mycket för att hålla denna uppe, fastän naturligtvis resultaten långt
ifrån svarade mot ansträngningarna. Sålunda infördes efter
medeltida mönster s.k. järnvräkeri, kontroll med såväl tackjärn som
framför allt stångjärn före exporten, varvid särskilda ”vräkare” skulle
kassera sådant järn som icke motsvarade kvalitetskraven. Bl.a. för
detta ändamål infördes också redan under 1500-talet järnstämplar,
som registrerades på de särskilda bruken, så att man skulle kunna se
varifrån järnet härstammade; och dessa stämplar, som fortfarande
användas, blevo ett viktigt medel för de olika bruken att hävda sig
i konkurrensen. Som helhet kan man nog antaga att den kontroll
som i välförstått enskilt intresse ägde rum från brukens sida betydde
mer än det bevisligen opraktiska och planlösa officiella järnvräkeriet.
Anledningen till att monopolet ej missbrukades till
kvalitetsför-sämring var för det första att intresse för kvalitet över huvud taget
hörde till vad som hade tagits i arv från Medeltiden; det hade varit
en av skråväsendets viktigaste uppgifter att tillämpa teknisk kontroll.
Men vidare och kanske viktigare var att man aldrig i Sverige kände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
