- Project Runeberg -  Svenskt arbete och liv : från medeltiden till nutiden /
114

[MARC] Author: Eli F. Heckscher - Tema: Business and Economy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Hushållningen under internationell påverkan (1600—1720) - Järn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

114 Hushållningen under internationell påverkan (1600—1720) sig säker på sin monopolställning; man fruktade ständigt att icke blott kvalitetsförsämringar utan också prisstegringar skulle väcka till liv nedlagda järnverk i andra länder och på det sättet öka den utländska produktionen. Det fanns ett och annat undantag från denna uppfattning, viktigast kanske hos Christopher Polhem, som önskade en också till formen monopolistisk organisation av järnexporten, för att därigenom göra det svenska järnet ”rart” och på så sätt höja dess pris. I denna form slog tanken aldrig igenom, fastän den fick praktisk tillämpning i andra riktningar, som strax skall framgå. Att man så hårt höll på kvaliteten blev av största betydelse för framtiden, ja, det är ej för mycket sagt att det blev den svenska järnhanteringens räddning i dess ödestimma. Vad som möjliggjorde den tekniska ståndpunkt som järnhanteringen alltså kom att intaga var en rad förändringar som genomfördes tidigt under 1600-talet. Mest ryktbart därav är det s.k. vallonsmidets införande. Den förändring som låg däri ter sig för lekmannaögon ganska obetydlig, utvärtes sett bestod den huvudsakligen i att man använde två härdar i stället för en, den ena för färskningen och den andra för järnets ”uträckning” i stänger. Vallonjärnet visade sig, efter allt att döma utan förskyllan och värdighet från dess upphovsmän, bli världens bästa ståljärn, dvs. den bästa utgångspunkten för ståltillverkningen, som i äldre tider till alldeles övervägande del skedde genom ny bearbetning av det smidbara, färskade järnet. Men den uppmärksamhet som detta väckte har dolt att vallonsmidet utgjorde en mycket liten del av den svenska järnhanteringen och att ståljärnet i sin tur utgjorde en mycket liten del av vallonjärnet, därför att ståltillverkning i äldre tider alltid var ytterst obetydlig gent emot mjukt järn i jämförelse med moderna förhållanden. För 1700-talets del kan man fastställa att vallonjärnet endast utgjorde 10 å 12 % av den svenska totala järnexporten; och på den engelska marknaden, där det huvudsakligen fann avsättning, gick det mesta till annat än ståltillverkning, trots att denna var ovanligt starkt utvecklad just i England. Vallon-järnet blev en specialitet för Dannemoraverken — det kom att i England kallas Öregrundsjärn — och hade därigenom det bästa utgångsmaterialet, på grund av malmens enastående renhet i Danne-mora, vilket naturligtvis väl så mycket som metoden bidrog att skapa dess anseende. Den övriga järnhanteringen blev samtidigt föremål för en uppryckning, vars detaljer äro ännu mindre synliga för lekmannaögon än vallonjärnets. Resultatet blev det s.k. tysksmidet, och detta utgjorde hela den del av järnhanteringen som icke var vallonsmide. Bägge metoderna gällde färskningen eller nummer två av järnhan-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 12 01:44:30 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svarbliv/0116.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free