Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Det moderna Sveriges grundläggning (1720—1815) - Samhällsstruktur - Land och stad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Land och stad 161
tydligt större än innanför dem. Detta belyser statistiskt vad som
redan inledningsvis har framhållits.
Det föregående hänför sig närmast till egentliga Sverige. Skillnaden
mellan denna del av riket och Finland var ungefär sådan som på
förhand kunde ha väntats. Finlands agrariska karaktär var ännu mer
utpräglad än egentliga Sveriges; hantverk och industri representerade
där föga över hälften av motsvarande andel i egentliga Sverige, på
grund av att såväl manufakturer som bergshantering och
stadshantverk betydde så mycket mindre; slutligen var också ståndspersonernas
roll väsentligt mindre. I det stora hela var detta förmodligen uttryck
för en mer ålderdomlig samhällstyp än i egentliga Sverige, men till
resultatet medverkade också den huvudsakliga frånvaron av både
järn- och kopparmalm och den politiska tyngdpunktens förläggning
till andra sidan Bottniska viken.
Land och stad
En viktig sida av samhällsstrukturen kommer till synes genom
uppdelningen mellan land och stad. Tyvärr kan hela stadsbygden ej
redovisas skild från landsbygden förrän vid år 1800. Men
befolk-lingssiffror för Stockholm stå till förfogande minst lika långt tillbaka
. tiden som för riket i dess helhet och de särskilda länen, och det
lar dessutom varit möjligt att spåra upp något befolkningsstatistiskt
naterial också för enstaka andra städer under 1700-talet.
Den obetydlighet och näringslöshet som utmärkte flertalet städer
mder 1600-talet förblevo sig i huvudsak lika också under den nu
frågavarande perioden, ja, i mångt och mycket ända fram till 1850.
jenom en tämligen pålitlig beräkning kan man fastställa att vid år
1760 icke mer än 9.4 procent av befolkningen bodde i städer, och
innu vid sekelskiftet 1800 hade denna siffra icke kommit upp till
10 procent. Den relativa ökningen för städerna under perioden kan
lärför ej ha varit stor. Å andra sidan innebär detta icke att
stadsbefolkningen absolut taget skulle ha stått stilla; dess ökning höll helt
mkelt jämna steg med folkökningen eller något mer, och som redan
lar visats, var folkökningen betydlig. Men innebörden är att
jordbruket fick försörja en oförminskad andel av totalbefolkningen ända
ram till 1850, ja som redan har anmärkts i verkligheten så gott som
inda till 1870.
Inom stadsbygden intog Stockholm en fullständigt dominerande
tällning. Som vi redan veta, var detta fallet under 1600-talet, men
äget hade ändrat sig mycket obetydligt ännu i mitten av 1700-talet.
^r 1757 svarade Stockholm för 39.4 % av hela stadsbefolkningen,
* Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
