Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Det moderna Sveriges grundläggning (1720—1815) - Land och stad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162 Det moderna Sveriges grundläggning (1720—1815)
dvs. i det närmaste två femtedelar, och den absoluta tillväxten hade
varit mycket stor sedan periodens början, i det att folkmängden i
Stockholm då endast var 45 300, mot 71 900 år 1757, sålunda er
ökning med betydligt över hälften på mindre än fyrtio år. Det
egendomliga inträffade emellertid att Stockholms folkmängd däreftei
alldeles stagnerade, så att den ännu 1820 stod vid 75 600, sålundz
vid i det närmaste samma siffra som sextio år förut. Förklaringer
till Stockholms stagnation var flerfaldig. Det är möjligt att der
starka ökningen under Frihetstidens tidigare del hade varit snabban
än utkomstmöjligheternas tillväxt; men därtill kom i alla händelse:
också att manufakturerna, som i Stockholm — och enbart i Stock
holm — representerade ett stort antal arbetare, därefter icke blot
stagnerade utan gingo starkt tillbaka. Dessutom upphävdes år 1765
det bottniska handelstvånget, vilket medförde möjlighet för Norr
lands och Finlands städer att gå Stockholm förbi; och förmodligei
ännu mycket viktigare var att Stockholms viktigaste exportvara jän
företedde nästan fullständig stagnation sedan 1740-talet. Slutligei
tillkom Finlands förlust 1809. Den måste ha drabbat Stockholm sär
skilt hårt, därför att Finlands lantbefolkning långt hellre hade sökt si;
dit än till Finlands officiella handelsmetropol, som var Åbo; resultate
blev också då rent av absolut nedgång i huvudstadens folkmängd.
Ännu starkare sjönk Stockholms andel i den totala stadsbefolk
ningen. Från sin nyss angivna siffra 1757 39.4 % hade andelen vi(
sekelskiftet år 1800 gått ned så pass starkt som till 32.9; och så egen
domligt det kan låta, har den alltsedan dess fortsatt att sjunka, trot
Stockholms stora folkökning och likaledes stora ökning i andel a
Sveriges totalbefolkning — alltså till skillnad från Sveriges stads
befolkning. I detta hänseende, Stockholms andel i totalbefolkninger
utgjorde år 1757 kulminationen för den äldre tiden, varvid mo
3.8 % 1151 svarade endast 3.2 % år 1800 och 2.9 % 1820 sam
2.7 % 1850. Men sedan vände sig bladet, och siffran är nu ej mindr
än 9.2 %.
Det inses utan vidare att återgången i Stockholms andel av stadf
befolkningen endast är ett av uttrycken för att de övriga städerna h
vuxit starkare än huvudstaden, med andra ord att urbaniseringen a
landet har fått ökad spridning. Vidare ligger däri också att stilk
ståendet i stadsbygdens totala utbredning är sammansatt av två mol
satta ingredienser, nämligen försvagad utveckling för Stockholm oc
förstärkt för de övriga städerna tagna under ett. Följande siffror fö
de senares utveckling är därvid belysande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
