Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Det moderna Sveriges grundläggning (1720—1815) - Skiftesväsende - Hemmansklyvning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
180 Det moderna Sveriges grundläggning (1720—1815)
skiftet av inägoj orden, den odlade jorden. Men det är uppenbart att
utflyttningen till stor del måste gå tillsammans med den
gemensamma jordens delning, eftersom den innebar att de utflyttade
förlädes till vad som förut hade varit gemensamt. Och denna sida av
förändringen medförde svårigheter som i motsats till de övriga voro av
samma karaktär som i andra länder och som särskilt äro kända från
England. På ”fäladsmarkema” satt nämligen till betydligt antal en
kategori av jordlösa, som brukade kallas backstugusittare, och som
strängt taget icke i flertalet fall hade någon juridisk rätt till att vara
där, att hålla några svin, gäss eller höns eller att taga ris eller virke
från skogen, men som ostraffat fingo göra det därför att man icke
hade någon önskan att göra sig av med dem. Med den nya
ordningen var deras tillvaro förstörd, och de svåraste lidanden som
skiftesväsendet medförde voro de som drabbade backstugusittarna.
Också för de fattigare bönderna i byn innebar emellertid
gemensam-hetsjordens försvinnande svårigheter, därför att de i en mängd fall
hade varit i tillfälle att förse sig från gemenskapen ungefär lika rikligt
som de bättre situerade men nu blevo inskränkta inom mycket trängre
gränser, när vad de hade att hålla sig till enbart hade blivit
motsvarigheten till det som rent juridiskt tillkom dem på den gamla
gemensamma jorden. Det måste dessutom framför allt ha varit dessa
grupper som blevo lidande av att ingen hjälp ha att vänta från
grannarna utan helt och hållet vara hänvisade till sig själva.
Hemmansklyvning
Det gäller nu att se något närmare på jordstyckningen eller
hem-mansklyvningen. Den hade i århundraden varit föremål för en
ingående lagstiftning, vars huvudsynpunkt alltid hade varit att
bönderna skulle bli i stånd att utgöra sina skatter till kronan eller, på
frälsejord, sina avgifter till ägaren. Huvudsynpunkten var därvid att
bonden skulle vara ”besutten” eller ”fullsutten”, så att han icke
skulle bli ekonomiskt svagare än att skatten kunde utgöras. I moderna
ögon förefaller det som om skatten hade kunnat differentieras efter
ägarens ekonomiska villkor, men äldre tiders skattesystem, och
alldeles särskilt skatterna på jorden, blev tidigt fastlåst till bestämda
belopp, så att det lätt kom att gälla allt eller intet. Vid sidan av
kravet på besuttenhet uppstod emellertid också kravet på att icke
alltför många bönder skulle sätta sig samman på ett hemman, dvs.
en skatteenhet; det yrkades att de som icke behövdes på en gård
skulle grunda en ny, sålunda bli nybyggare, som i tidens fullbordan
skulle kunna bilda en ny skatteenhet och alltså öka kronans inkomster.
Särskilt Gustaf Vasa ivrade outtröttligt i den senare riktningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
