- Project Runeberg -  Svenskt arbete och liv : från medeltiden till nutiden /
182

[MARC] Author: Eli F. Heckscher - Tema: Business and Economy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Det moderna Sveriges grundläggning (1720—1815) - Hemmansklyvning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

182 Det moderna Sveriges grundläggning (1720—1815) Man kan alltså icke säga att lagstiftningen i det stora hela ställde sig avvisande mot all jordstyckning, i ordets formella mening, ty nyodlingarna sågos alltid med blida ögon, under den visserligen mycket viktiga förutsättningen att det icke uppstod kollision med bergshanteringens anspråk på skogen, som naturligtvis nästan alltid blev starkare tagen i anspråk av bönder genom nyodlingsverksam-heten. Sålunda medgavs 1731 och 1740 bl.a. evärdelig skattefrihet för nyodling av förut onyttig jord, kärr och mossar — vilket visserligen ej hade stor praktisk betydelse, därför att det förutsatte tillgång till vanligen obefintlig mineralisk konstgödsel. Uppdelningen av det gamla bebyggelseområdet väckte däremot i allmänhet misstro. Från början hade meningen varit att det skulle sitta en bonde på vart hemman, och det alternativa uttrycket mantal hade en sådan innebörd. På Gustaf Vasas tid var detta också med få undantag fallet, men alldeles oavsett vad lagstiftningen sade därom började därefter en hemmansklyvning, som allt mer gjorde det till undantag att jorden hölls samlad; allt mer undantagslöst blev det att en brukningsdel bestod i ett ”mantalsbråk” i stället för ett helt mantal. Ännu på Karl XI:s tid kände man stor oro för en folkökning som kunde leda till obesuttenhet och pauperism, med påföljd att lagstiftning och regering genomgående förhöllo sig restriktiva gentemot hemmansklyvningen. Det var egentligen på denna punkt som Frihetstiden kom att beteckna en ny period. Nu fick man, under intryck av sin entusiasm för de nya näringskällorna, i flertalet fall en starkt optimistisk syn på befolkningens utkomstmöjligheter och en därmed förenad iver för folkökning, såsom fallet var i nästan alla länder under merkantilismen. Åtgärderna mot hemmansklyvning kommo därför att i hög grad uppmjukas. Man kan emellertid på intet sätt säga att orsaken härtill enbart låg i en ändrad syn på befolkningsproblemet som sådant, också om detta utgjorde en huvudanledning; ändringen hade därutöver en starkt reell bakgrund. Landshövdingen i Värmlands län Nils Reuterholm gav verkligheten ett slående uttryck när han i ett annat sammanhang år 1741 skrev att det var den ”huvudsakligaste omständigheten, vart folket skulle taga vägen”. Tiden utmärktes som vi sett av en stark folkökning, och det var därför i själva verket enbart naturligt att man ville bereda de stora skaror som icke blott sökte utan också måste söka sin utkomst inom jordbruket en möjlighet att bli självägare. Om befolkningen hade varit stillastående, skulle hela problemet icke ha stött på större generella svårigheter. Naturligtvis kunde det uppstå en svårlöst situation på enstaka hemman, där många bam växte upp till mogen ålder; men under förutsättning av befolknings-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 12 01:44:30 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svarbliv/0184.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free