Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Det moderna Sveriges grundläggning (1720—1815) - Hemmansklyvning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hemmansklyvning 183
stagnation för landet som helhet skulle man ha haft en
motsvarande avgång på andra ställen, och uppgiften hade då begränsats till
ett visserligen icke alltid lätt omställningsproblem. Som vi veta,
förhöll det sig emellertid tvärtom. Därvid är dock från början att
märka, att förmodligen den efter äldre tiders förhållande mycket
betydande folkökningen i någon mån kan anses ha varit betingad av
hemmansklyvningens omfattning, så till vida som allmogens bam
samt drängar och pigor i många fall icke gifte sig förrän de hade
jord att slå sig ned på. Emellertid är det givet att den konsekvensen,
inskränkning i folkmängden eller t.o.m. inskränkning i folkökningen,
icke utan vidare skulle ha varit välkommen och dessutom i allt
väsentligt stred emot de merkantilistiska åsikterna. Om man då tog
folkökningen som given utgångspunkt, så gällde det valet mellan
andra lösningar.
Den första frågan blev då, om folket ”skulle taga vägen” till själva
jordbruket. I den mån det blev fallet, utan att hemmansklyvning
hade fått äga rum, skulle följden uppenbarligen ha blivit en ökad
jordlöshet hos lantbefolkningen, en ökning av vad man har kallat
jordbrukets underklasser, vilket givetvis icke varit någon välkommen
utväg. Emellertid kunde det hända att mindre brukningsenheter än
de gamla voro oförenliga med jordbrukets dåvarande villkor, och
frågan blev då närmast om det fanns möjlighet att öka jordbrukets
avkastning därhän att nya brukningsdelar också ur driftsynpunkt
blevo lämpliga. Att utkomstmöjligheterna i verkligheten till alldeles
övervägande del lågo på detta plan kan det ej vara tvivel om.
Emellertid förutsätter det nu förda resonemanget att den enda
försörjningen för bönder eller lantbor nödvändigt skulle ha varit
själva jordbruksdriften; och detta stod i fullkomlig strid med
verkligheten. Vad man har kallat jordbrukets binäringar, närmast
hemslöjden men också fisket och även den visserligen olagliga men därför
icke mindre omfattande lanthandeln genom bönderna själva m.m.,
var tvärtom på en gång en viktig försörjningsmöjlighet för
bondehushållen och ett viktigt led i landets allmänna hushållning; och i
den mån bönderna till större eller mindre del kunde försörjas med
sådana verksamheter, låg gränsen icke längre vid själva
jordbruksdriftens produktionsvillkor.
För det tredje hade man möjligheten att överföra
jordbruksbefolkningen till andra näringar, och det var otvivelaktigt vad de styrande
främst åsyftade. Men i verkligheten erbjöd denna lösning särdeles
begränsade utsikter, så som redan har visats. Ty bergshanteringen
fick icke växa, och manufakturerna, som voro vad man närmast hade
i sikte, ville och kunde icke växa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
