Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Det moderna Sveriges grundläggning (1720—1815) - Skatteköp och bondebruk - Jordbruksbefolkningens sammansättning och arbetsformer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jordbruksbefolkningens sammansättning och arbetsformer 189
nytt återkommit genom Karl XI:s reduktion men nu till större delen
än en gång försvunnit genom 1700- och 1800-talens skatteköp;
år 1878 var kronohemmanens antal icke mer än 7.7 % av det
hela. Genom denna utveckling lades grunden till de svenska
böndernas dominerande politiska ställning under 1800-talets senare
del.
Långt före den sistnämnda tidpunkten hade den s.k. jordnaturen
förlorat sin ståndsskiljande uppgift. Redan 1723 års adelsprivilegier
hade medgivit de högre ofrälse stånden att äga vanligt frälse, och
Gustaf III:s år 1789 införda politik utsträckte denna rätt att inneha
frälsejord till alla stånd, dvs. närmast till bönderna. Därefter var det
endast vad man kallade ypperligt frälse, liktydigt med säterier samt
rå- och rörshemman, som fortfarande förbehölls adeln; och även detta
privilegium försvann med det nya statsskicket år 1810.
Allt detta hänför sig emellertid enbart till de kamerala
förhållandena, vilkas direkta intresse ur ekonomisk synpunkt alltid är
begränsat. Vad man måste övergå till i en ekonomisk-historisk
framställning är det sätt på vilket jorden brukades. Också här måste 1772
års förhållanden läggas till grund. De visa att bondebrukens övervikt
var enorm icke blott i fråga om skattej orden, där den naturligtvis var
fullständig, utan också för krono- och frälsejord, i det att nämligen
87 % på kronojorden och 80 % på frälsejorden brukades av bönder.
En sammanräkning visar då att den av bönder brukade svenska
jorden utgjorde drygt nio tiondelar av det hela. I Finland var
bondebrukets andel ännu större, nämligen 96.3 % av det hela, och för
Sverige-Finland tillsammans blev siffran 91.7 %. Sannolikheten talar
för att detta förhållande icke undergick väsentliga nya ändringar
efter att reduktionen hade fått göra sitt inflytande kännbart, medan
man däremot har att räkna med att det förelåg en mindre andel
också för bondebruken, icke blott för böndernas äganderätt, före
reduktionen, därför att i alla fall en icke alldeles liten del av
säterierna därefter hade kommit att reduceras.
Jordbruksbefolkningens sammansättning och arbetsformer
Vad som nu har sagts om bondebrukets utbredning ger också delvis
svaret på en annan fråga, nämligen den om jordbruksbefolkningens
sammansättning och jordbrukets arbetsformer, nämligen så till vida
som bönderna själva i första rummet voro arbetare på sina gårdar.
Emellertid kan detta uppenbarligen icke vara hela svaret, ty det
gäller också i vad mån böndernas bam medverkade och i vad mån
olika slag av anställd arbetskraft förekom. Det statistiska materialet
är icke särskilt tillfredsställande som utgångspunkt för ett svar på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
