Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Det moderna Sveriges grundläggning (1720—1815) - Jordbruksbefolkningens sammansättning och arbetsformer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190 Det moderna Sveriges grundläggning (1720—1815)
frågan; men med en avsevärd osäkerhetsmarginal är ett svar dock
möjligt; det gäller perioden 1751/1815.
Antalet vuxna barn och tjänare var högst 2 V3 per bonde, vilket
svarar emot endast 1 Vs—1 V2 per självständig brukare, det senare
om man ser bort ifrån skillnaden mellan bönder och andra
självständiga brukare i fråga om att använda arbetskraft. Enbart manlig
arbetskraft inskränkte sig till ungefär en per bonde, 3/i per
självständig brukare. För den tid då tjänarna i statistiken skildes från
hemmasöner och -döttrar, hade man endast 4/s å 1 tjänare per
självständig brukare. Slutligen räknade förordningarna genomgående den
kvinnliga personalen som värd hälften av den manliga; och med
detta beräkningssätt bleve antalet vuxna barn och tjänare endast
1% å 1^4 per bonde och 1 å 1J4 per självständig brukare. Trots all
reservation mot siffrornas tillförlitlighet kan man känna sig ganska
säker på deras riktighet så till vida, att den allmänna föreställning
de förmedla om den anställda arbetspersonalens obetydlighet inom
tidens jordbruk är riktig. Den häftigt omstridda tjänstehjonsfrågan
intog därför i verkligheten ett ganska anspråkslöst rum, vad
bondebruket beträffar, och utgjorde en fråga som huvudsakligen hade
betydelse för herrgårdarna. Detta hindrar icke att
tjänstehjonslagstift-ningen förtjänar en viss uppmärksamhet.
Lagstiftningens tendens på detta område var dubbel. För det första
ville man så vitt möjligt binda hela befolkningen, frånsett
ståndspersonerna, till tjänst eller till egen jordbruksdrift, något som var
en internationell företeelse och förmodligen hade sin parallell i den
allmänna motviljan mot vad vi nu kalla ”hamstring”, sålunda att slå
under sig mer av olika föremål än man behövde. Men naturligtvis
låg i sin tur bakom en sådan tillämpning av den allmänna
tankegången, att de obesuttna närmast sågos ur synpunkten av en
samhälls-tillgång, ett föremål som skulle stå till förfogande för alla andra
grupper i samhället, liksom för staten själv. Därtill kommo också
vissa närliggande praktiska anledningar, närmast behovet av åtgärder
mot lösdriveriet, som ända till år 1833 reglerades genom
tjänstehjons-stadgan.
Lagstiftningen präglades av en påtaglig strävan att hjälpa
husbönderna i alla samhällsklasser mot tjänarnas ”självsvåld”. En
ovanligt upplysande debatt mot slutet av 1770-talet föranledde därvid en
med rätta ryktbar skrift av Anders Chydenius, Tankar om husbönders
och tienstehions naturliga rätt (1778), där han vältaligt tog
tjänstehjonens parti, med den radikalism som alltid utmärkte honom; men
skriften väckte efter allt att döma huvudsakligen förargelse och kunde
ej heller vinna gehör. Vid sidan av lagstiftningens och de makt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
