- Project Runeberg -  Svenskt arbete och liv : från medeltiden till nutiden /
192

[MARC] Author: Eli F. Heckscher - Tema: Business and Economy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Det moderna Sveriges grundläggning (1720—1815) - Jordbruksbefolkningens sammansättning och arbetsformer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

192 Det moderna Sveriges grundläggning (1720—1815) Under några få år drogs också den radikala konsekvensen att bönderna icke skulle få behålla ens sina egna barn utöver dessa gränser. Men också på denna punkt gjorde Gustaf III:s omorientering 1789 slut på de gamla tendenserna. Det hela var ganska säkert mer symptomatiskt än effektivt. Den redan åberopade statistiken visar mycket lägre siffror för personal hos bönderna än fyra å fem, nämligen enligt lagstiftningens beräk-ningssätt 1 2/s—1 34 och endast en arbetshjälp per gård, om siffrorna fördelas på alla självständiga brukare. Visserligen var det därvid fråga om medeltal för alla brukningsdelar under ett, icke blott om hela hemman, och man kan ej bestämt säga huruvida lagstiftningen av den anledningen blev verkligt hindersam vid anställning av tjänare för bönder på de mindre gårdarna. När man betänker att de mindre jordbruken naturligtvis också behövde mindre arbetskraft än hela hemman, är skillnaden mellan en å två och fyra å fem dock så stor att det förmodligen ej finns anledning att i flertalet fall räkna med allvarliga olägenheter för bönderna genom lagstiftningen, fastän det nästan faller av sig självt att adeln tog det bästa folket för sina egna arbeten. En särskild linje representerades emellertid av allmogens underklass, sålunda torpare, backstugusittare och inhyseshjon. Sammanslagningen mellan dessa tre grupper är så till vida hindersam som torparna i första rummet måste uppfattas som egna jordbrukare, närmast enbart rent kameralt skilda från bönderna, medan däremot de två andra grupperna nästan eller alldeles saknade självständig jordbruksuppgift. Ur företagssynpunkt finns det likväl mycket berättigat i sammanslagningen, i det att torparna samtidigt levererade arbetskraft, dagsverken, till både bond- och herrgårdar och följaktligen spelade en roll också för böndernas arbetartillgång. På detta område inträdde en stor förändring under perioden. År 1751 utgjorde sålunda alla de nu ifrågavarande grupperna tillsammans en ganska måttlig del av jordbruksbefolkningen; deras huvudpersoner voro endast ungefär en fjärdedel av böndernas och jämte hustrur drygt en tredjedel av samtliga tjänare och hemmasöner. Men medan de egentliga böndernas antal steg mycket långsamt, befunno sig dessa grupper i mycket stark tillväxt ända till 1800-talets mitt, och redan vid år 1815 hade grupperna undergått drygt fördubbling sedan 1751, så att deras sammanlagda antal då ej var mycket mindre än böndernas. Tillväxten av jordtorp härstammade därvid huvudsakligen från 1700-talets senare hälft; inhyseshjonens ökning var en senare företeelse, med början huvudsakligen från 1790-talet. Utan tvivel återspeglar denna viktiga ändring i lantbefolkningens sociala sammansättning det förut uppvisade viktiga faktum att hemmansklyv-ningen ej höll jämna steg med folkökningen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 12 01:44:30 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svarbliv/0194.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free