- Project Runeberg -  Svenskt arbete och liv : från medeltiden till nutiden /
191

[MARC] Author: Eli F. Heckscher - Tema: Business and Economy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Det moderna Sveriges grundläggning (1720—1815) - Jordbruksbefolkningens sammansättning och arbetsformer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

]ordbruksbefolkningens sammansättning och arbetsformer 191 ägandes allmänna sympati för husbönderna i motsats till tjänarna förekom också ett direkt statsintresse, eller vad som så uppfattades, nämligen att förvärva arbetskraft antingen gratis eller billigare än till arbetsmarknadens pris, för statens egna uppgifter. Om någon ertappades utan arbete, kunde han nämligen uttagas till krigstjänst, dels vid utskrivningarna, dels också dess emellan, och kunde dessutom användas vid kronans civila arbeten, kanalgrävning, husbygge o.s.v. Men han kunde också utan vidare hänvisas till den person som angav honom hos myndigheterna, till arbete mot lägre lön än den eljest gällande. Många anspråk på tvång för arbetarna gingo ännu mycket längre. Den långt in på 1800-talet i lagstiftningen bevarade s.k. husagan föranledde t.ex. yrkanden som i moderna ögon förefalla barbariska, och den indignation de framkallade hos Chydenius ter sig för oss särskilt befryndad med nutida åskådning i icke-diktatur-länder. Men det är en helt annan fråga, vilken effektivitet de många, ofta drakoniska påbuden som regel fingo, och där har man skäl att ställa sig ganska skeptisk. Den andra uppgiften bestod i att förbehålla den disponibla arbetskraften i första rummet för adel och ståndspersoner, och i den delen vände sig lagstiftningen emot hela jordbrukarklassen, också bönderna. Adelns första möjlighet att draga till sig den icke jordbesittande befolkningens arbetskraft bestod i frihet från utskrivningar för adelns eget folk. Detta var delvis en frihet för all frälsejord, sålunda även för frälsebönderna, som voro fullt fria i den mån deras jord låg inom ”frihetsmilen” (rå och rör), medan övriga frälsebönder åtnjöto halv frihet, så att i allmänhet dubbelt antal frälsehemman mot krono- och skattehemman hade att utrusta en knekt. Men medan adeln ofta medgav utskrivning av sina bönder, i större utsträckning än enligt denna proportion, så tillät den aldrig utskrivning av sitt hus- och gårdsfolk, och därför kunde en adelsman alltid påräkna överflödande tillgång på tjänare för egen räkning, medan tjänarproblemet ofta var brännande för bönderna, trots att tjänarnas antal per bonde ju var litet. Genom att i första rummet drängar — näst ”löskerkarlar” o.dyl. — blevo uttagna, gick det hela främst ut över böndernas drängar. Emellertid inträdde en ny situation genom indelningsverket, som i princip avskaffade utskrivningarna och därmed förutsättningen för adelns företrädesrätt. I anledning därav föreskrev 1686 års lego-stadga direkt begränsning i rätten att hålla tjänare. Adelns och ståndspersonernas ”enskilda tjänster” liksom deras hantverkare voro därvid fritagna, så att begränsningen helt och hållet inskränktes till bönderna. Det tillåtna antalet tjänare reglerades efter hemmanens storlek: fyra å fem vuxna män, bamen inräknade, per helt mantal.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 12 01:44:30 2026 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svarbliv/0193.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free