- Project Runeberg -  Svenskt arbete och liv : från medeltiden till nutiden /
193

[MARC] Author: Eli F. Heckscher - Tema: Business and Economy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Det moderna Sveriges grundläggning (1720—1815) - Jordbruksbefolkningens sammansättning och arbetsformer - Jordbruksproduktionens utvecklingsresultat

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Jordbruksproduktionens utvecklingsresultat 193 Från synpunkten av bonde- och herrgårdsbruken betydde förändringen bl.a., att den i förhållande till de egentliga bönderna ganska oföränderliga användningen av tjänare kompletterades genom ett stigande antal dagsverkstorpare och andra så att säga lägre jordbrukare i egenskap av medhjälpare. Innebörden var alltså tillkomsten av en fast, gift, åtminstone i kameral mening obesutten jordbruksbefolkning. En viss proletarisering av Sveriges lantbefolkning måste därför ha inträtt redan före år 1815, fastän det var 1820-talets stora folkökning som egentligen blev avgörande för det därpå följande halvseklet. För herrgårdsbruket var det icke enbart de nu behandlade grupperna som spelade roll, utan också landbönderna eller arrendatorerna togos delvis i anspråk på herrgårdarna. Hoveriet, innebärande att herrgårdarna brukades fullständigt eller företrädesvis av bönder, dominerade i Danmark och Skåne; men redan i riksrådet Schering Rosenhanes Oeconomiæ-Book från år 1662 framhölls det att systemet icke var lämpligt för det övriga Sverige, och man kan förmodligen ge honom rätt i att det icke stämde väl överens med så självständiga och trots allt redan då så självmedvetna individer som svenska bönder. I den mån det ej kom till användning voro godsägarna hänvisade till samma slags arbetskraft som bönderna. Jordbruksproduktionens utvecklingsresultat Om man till sist ser på resultatet av jordbrukets utveckling under perioden, så kan man finna en viktig hållpunkt i utrikeshandeln. Senast år 1685 måste Sverige ha blivit ur stånd att brödföda sig självt, och detta tillstånd fortfor under hela den nu ifrågavarande perioden. På grundval av den i stort sett mycket jämna spannmåls-konsumtion som framgår av utspisningsstaterna kan man fastställa att importens andel i konsumtionen höll sig på en låg nivå. Efter tioårsperioder räknat steg importen endast en gång så högt som till 9 %; i allmänhet höll den sig mycket lägre, vanligen under 5 %, vilket rent av är mindre än siffran för 1685. Särskilt anmärkningsvärt är slutligen att det inträdde en nedgång av importen till 2 V2 å 3 2/s % av konsumtionen under periodens två sista årtionden, 1791/ 1810. I betraktande av den starka folkökningen förutsätter detta en anmärkningsvärd ökning i produktion, eftersom konsumtionen per invånare alldeles höll sig uppe i jämförelse med föregående period. Detta stämmer väl med prästerskapets uppgift, att utsädet per mantal skulle ha ökats med 50 å 100 % under 1700-talet; lägre andel än 50 % skulle ha förekommit endast på Västkusten, medan siffran för Norrland skulle ha två- å tredubblats — det senare stämmer ock 7 Heckscher

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 12 01:44:30 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svarbliv/0211.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free